Zweig mer elegant tidsvittne än stor mästare

Stefan Zweig röker cigarr på ett odaterat foto.
Stefan Zweig röker cigarr på ett odaterat foto. Foto: Bettmann/AOP
Publicerad
Annons

Mot slutet av Wes Andersons prisbelönade spelfilm ”The Grand Budapest Hotel” från ifjol utbrister conciergen Gustave H: ”Grand Budapest har blivit inkvartering för soldater. Jag ska aldrig gå över dess tröskel igen”. Filmen är inspirerad av den paneuropeiska österrikiska författaren, salongslejonet, pacifisten och den elegante nostalgikern Stefan Zweigs författarskap, och hotellets verkliga förlaga torde vara Hotel Metropole i Wien. Även detta legendariska lyxhotell blev sedermera en ”inkvartering för soldater”, när Gestapo 1938 — bara dagar efter Anschluss — omvandlade den väldiga byggnaden till sitt högkvarter. Från en dag till en annan ersattes hotellsalongernas konstnärskretsar, intellektuella sammankomster, berusande mondänitet och champagne med förhör, tortyr och likvidation i nazismens tjänst. Huset bombades och brann ned till grunden i krigets slutskede, och på adressen Morzinplatz vid Donaukanalen i centrala Wien erinrar idag blott ett minnesmonument över Gestapos offer om den forna byggnaden. Under mitt besök på årets upplaga av kulturfestivalen Wiener Festwochen nyligen, anordnades i kvarteret ett ambitiöst program med tematiska utställningar, filmvisningar, workshops och symposier om Hotel Metropoles mångfacetterade historia.

En av Metropoles mest givna gäster under dess glansperiod var alltså de centraleuropeiska litterära salongernas okrönte ceremonimästare Zweig, som redan ett decennium innan den forna hotellbyggnaden brann ned fick uppleva hur hans egna böcker gick upp i rök på nazisternas bokbål. De sista åtta åren av sitt liv befann han sig i exil, innan han och hustrun Lotte i en gemensam känsla av dränerat liv och värdeförlust dog för egen hand i Brasilien 1942.
Världen av igår, den tillvaro som Zweig klarsynt och melankoliskt återger i sitt litterära testamente med samma namn, var ohjälpligt borta. ”Det vi har att säga kommer ingen att förstå på något enda språk. Vi blir hemlösa i alla länder. Vi har inget nu och ingen framtid”, citeras författaren i amerikanen George Prochniks eminenta ”Stefan Zweig vid världens ände”, en ”biografi om en exil”, som kommit ut i Margareta Eklöfs översättning (och vars amerikanska originalutgåva ifjol anmäldes av Ellen Mattson, Under strecket 9/6 2014).

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons