Annons

En annan ZornZorn – ett kapitel för sig i svensk konsthistoria

Anders Zorn, juvelskrin i silver, 1901.
Anders Zorn, juvelskrin i silver, 1901. Foto: Zornmuseet, Mora

Anders Zorn blev förmögen på sin porträttkonst. Mycket av pengarna plöjde han ner i sitt eget blivande museum, Zorngården i Mora. Nu finns chansen att se flera mindre kända verk därifrån i Stockholm.

Publicerad

Anders Zorn (1860–1920) samlade på Rembrandts etsningar. Konsthistorikern Karl Asplund samtalade en gång med Zorn framför hans samling. ”Det finns bara två etsare i världen, Rembrandt och jag”, lärde Zorn ha sagt. Ett ögonblick senare rättade han sig själv: ”Nej, det finns bara en.” Asplund vågade aldrig fråga vem Zorn menade.

Anekdoten, hur den än tolkas, avspeglar klart Zorns ego. Historien åberopades under pressvisningen av ”En annan Zorn” på Sven-Harrys konstmuseum. I den sparsmakade presentationen ingår lite av varje. Bronsfigurerna ”Moraflicka” och ”Den sönderslagna krukan” visar på Zorns ursprungliga önskan att ägna sig åt tredimensionell konst. Det blev dock duk och papper som han huvudsakligen uttryckte sig på. Han växlade obehindrat mellan den omedelbara akvarellen och den mer trögflytande oljan, och lyckades fånga det outsägliga såväl i snabba, spontana, små skisser som i välplanerade målningar i större format.

Anders Zorn, ”Cigarettrökerskan”, 1892, olja på duk.

Foto: Sven-Harrys konstmuseum Bild 1 av 2

Anders Zorn, ”Fors under gammal stenbro”, 1884, akvarell.

Foto: Zornmuseet, Mora Bild 2 av 2
Annons
Annons
Annons