Annons
X
Annons
X

Zelmani vill stå på scen

”Love affair” är Sophie Zelmanis femte skiva sedan debuten 1995. Men hon tar fortfarande inte sin karriär för given. Det ligger inte för henne att ta till de stora orden. Ändå har hon oförtrutet jobbat sig fram till en av de tydligaste identiteterna man kan hitta i Musiksverige. ”Love affair” är Sophie Zelmanis femte skiva sedan debuten 1995. Men hon tar fortfarande inte sin karriär för given. Det ligger inte för henne att ta till de stora orden. Ändå har hon oförtrutet jobbat sig fram till en av de tydligaste identiteterna man kan hitta i Musiksverige.

**Sophie Zelmani kan i stort sett göra som hon vill i förhållande till musiken och musikbranschen. ”Skivbolaget vet ju vem jag är”, påpekar hon.
**
- Nu känns det som att jag har en liten publik som är intresserad av det jag gör. Och efter fem skivor kan man kanske säga att jag är etablerad. Men jag funderar fortfarande på om det är det här jag ska göra. Vissa dagar känns det så, då kan jag tro på det, säger Sophie Zelmani.

Zelmanis musik har aldrig varit högljudd eller pockande. Men på den nya skivan är det hela om möjligt nedskruvat ytterligare. Låtarna vilar tryggt på den singer/songwriter-tradition Sophie rört sig inom hela tiden och utsmyckningarna för ofta tankarna till country. Ända sedan starten har Sophie jobbat med gitarristen och producenten Lars Halapi och så gör hon även denna gång. Jag frågar henne om de inte blir trötta på varandra.

– Man kan kanske jämföra det hela med ett äktenskap, nu har vi passerat vår smekmånad. Visst kan vi bli trötta på vårt uttryck, men man får inte ge upp så lätt. Lars får det jobbigare och jobbigare för jag blir mer och mer kräsen, fast han slipper ju göra intervjuer, skrattar Sophie.

Annons
X

”Love affair” har spelats in lite till och från sedan i våras. Sophie tycker att det har tagit lång tid, de andra skivorna har kommit till under mer koncentrerade former. Och det sättet att jobba är att föredra menar Sophie.

– Vi har spelat in allteftersom låtarna kommit. Men så vill jag inte göra igen. Under arbetsprocessen går jag och tänker på det vi gör så mycket och då tar det över allt. Jag kan inte slappna av. Så jag kan ju säga att det aldrig har känts så skönt som när vi var klara den här gången.

För att få ”Love affair” som de ville har de prövat sig fram. Vissa låtar hade inledningsvis mycket fler instrument och mer omfångsrika arrangemang än dem man kan höra på skivan.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    – När vi spelade in lade vi på stråkar och så och då lät det jättehäftigt, men efteråt kände vi att det inte var rätt. Det gav inte känslan vi ville få fram. Men det är svårt att ta bort saker, mycket svårare än att lägga till.
    Lars Halapi är en flitig herre som jobbar med många fler än Sophie. Han har producerat skivor med Tomas Andersson-Wij, Rebecka Thörnqvist, Eskobar, Ulf Lundell och egna bandet Gloria. Men Sophie Zelmani säger att hon inte är svartsjuk på att han sprider sin talang.

    – Nej, Ulf Lundell-skivan ”Män utan kvinnor” tyckte jag mycket om.
    Hennes egen skrivarprocess brottas hon med, verkar det som. Låtarna kommer i perioder.

    – Jag kan gå runt och bära på något men det kommer ändå inte ut hur mycket jag än försöker och försöker. Men när det väl kommer en låt brukar det släppa. Det ska vara rätt tidpunkt. Jag måste få lugn och ro. Tv:n kan vara på i bakgrunden, men inte på hög volym.

    Sophie berättar att texterna ofta är inspirerade av folk i hennes omgivning, men att hon inte brukar berätta för dem att de är inspirationen.

    – Jag har en låt på nya skivan som heter ”Maja”s song” och där var det så uppenbart vem det handlade om så då frågade jag om det var okej.
    För ett par år sedan flyttade hon ifrån Stockholm för att få ännu mer av lugn och ro så nu bor hon på landet, tio mil från Stockholm, i Mariefredstrakten. Men så mycket
    lugnare blev det inte visar det sig.

    – Jag tycker att det händer mer nu än när jag bodde i Stockholm. Folk kommer förbi på en fika och man stöter på varandra i matbutiken och pratar lite. Det är nästan mer spännande att bo som vi gör nu än när vi bodde i stan. En av de största fördelarna är att min dotter kan vara ute och leka som hon vill, hon har dessutom blivit mycket friskare sedan vi flyttade ut på landet.

    ”Love affair” är Sophie Zelmanis huvudsakliga projekt i år. Men hon fick lite uppmärksamhet redan i somras på ett något överraskande vis. När soundtracket till Bob Dylan-filmen ”Masked and anonymous” kom ut fanns Dylan-låten ”Most of the time” med, en låt som Sophie spelade in för flera år sedan.

    – Den skulle ha varit med på en hyllningsskiva till Bob Dylan, men det blev inte så.
    Jag påpekar att det ryktas om att det är Dylan själv som valt ut låtarna till filmen, men det har inte Sophie hört talas om.

    – Det vet jag inte om det är sant, men är det så vore det kul. Jag tycker mycket om Bob Dylans
    musik.

    I mars och april kommer Sophie Zelmani att ge sig ut på en kort turné. Cirka 15 spelningar blir det. Vilket ger oss anledning att prata om hur det är att göra konserter. Sophie har i stort sett fått bra kritik för alla sina skivor, men när hon ställt sig på scenen har omdömena inte varit lika vänliga alla gånger. När jag nämner detta blixtrar det till i hennes ögon.

    – Ibland blir jag väldigt arg när jag hör sådana saker och tänker att jag aldrig ska spela live mer. Men så länge det kommer publik och de gillar det tänker jag fortsätta. Jag kan bara göra som jag gör. Förr var det jobbigt att stå på scenen tyckte jag, då handlade det om att ta sig igenom det hela. Men nu för tiden tycker jag att det är kul så jag lär fortsätta vad som än skrivs.

    – Nu känns det som att jag har en liten publik som är intresserad av det jag gör. Och efter fem skivor kan man kanske säga att jag är etablerad. Men jag funderar fortfarande på om det är det här jag ska göra. Vissa dagar känns det så, då kan jag tro på det,
    säger Sophie Zelmani.

    Zelmanis musik har aldrig varit högljudd eller pockande. Men på den nya skivan är det hela om möjligt nedskruvat ytterligare. Låtarna vilar tryggt på den singer/songwriter-tradition Sophie rört sig inom hela tiden och utsmyckningarna för ofta tankarna till country. Ända sedan starten har Sophie jobbat med gitarristen och producenten Lars Halapi och så gör hon även denna gång. Jag frågar henne om de inte blir trötta på varandra.

    – Man kan kanske jämföra det hela med ett äktenskap, nu har vi passerat vår smekmånad. Visst kan vi bli trötta på vårt uttryck, men man får inte ge upp så lätt. Lars får det jobbigare och jobbigare för jag blir mer och mer kräsen, fast han slipper ju göra intervjuer, skrattar Sophie.

    ”Love affair” har spelats in lite till och från sedan i våras. Sophie tycker att det har tagit lång tid, de andra skivorna har kommit till under mer koncentrerade former. Och det sättet att jobba är att föredra menar Sophie.

    – Vi har spelat in allteftersom låtarna kommit. Men så
    vill jag inte göra igen. Under arbetsprocessen går jag och tänker på det vi gör så mycket och då tar det över allt. Jag kan inte slappna av. Så jag kan ju säga att det aldrig har känts så skönt som när vi var klara den här gången.

    För att få ”Love affair” som de ville har de prövat sig fram. Vissa låtar hade inledningsvis mycket fler instrument och mer omfångsrika arrangemang än dem man kan höra på skivan.

    – När vi spelade in lade vi på stråkar och så och då lät det jättehäftigt, men efteråt kände vi att det inte var rätt. Det gav inte känslan vi ville få fram. Men det är svårt att ta bort saker, mycket svårare än att lägga till.
    Lars Halapi är en flitig herre som jobbar med många fler än Sophie. Han har producerat skivor med Tomas Andersson-Wij, Rebecka Thörnqvist, Eskobar, Ulf Lundell och egna bandet Gloria. Men Sophie Zelmani säger att hon inte är svartsjuk på att han sprider sin talang.

    – Nej, Ulf Lundell-skivan ”Män utan kvinnor” tyckte jag mycket om.
    Hennes egen skrivarprocess brottas hon med,
    verkar det som. Låtarna kommer i perioder.

    – Jag kan gå runt och bära på något men det kommer ändå inte ut hur mycket jag än försöker och försöker. Men när det väl kommer en låt brukar det släppa. Det ska vara rätt tidpunkt. Jag måste få lugn och ro. Tv:n kan vara på i bakgrunden, men inte på hög volym.

    Sophie berättar att texterna ofta är inspirerade av folk i hennes omgivning, men att hon inte brukar berätta för dem att de är inspirationen.

    – Jag har en låt på nya skivan som heter ”Maja”s song” och där var det så uppenbart vem det handlade om så då frågade jag om det var okej.
    För ett par år sedan flyttade hon ifrån Stockholm för att få ännu mer av lugn och ro så nu bor hon på landet, tio mil från Stockholm, i Mariefredstrakten. Men så mycket lugnare blev det inte visar det sig.

    – Jag tycker att det händer mer nu än när jag bodde i Stockholm. Folk kommer förbi på en fika och man stöter på varandra i matbutiken och pratar lite. Det är nästan mer spännande att bo som vi gör nu än när vi bodde i stan. En
    av de största fördelarna är att min dotter kan vara ute och leka som hon vill, hon har dessutom blivit mycket friskare sedan vi flyttade ut på landet.

    ”Love affair” är Sophie Zelmanis huvudsakliga projekt i år. Men hon fick lite uppmärksamhet redan i somras på ett något överraskande vis. När soundtracket till Bob Dylan-filmen ”Masked and anonymous” kom ut fanns Dylan-låten ”Most of the time” med, en låt som Sophie spelade in för flera år sedan.

    – Den skulle ha varit med på en hyllningsskiva till Bob Dylan, men det blev inte så.
    Jag påpekar att det ryktas om att det är Dylan själv som valt ut låtarna till filmen, men det har inte Sophie hört talas om.

    – Det vet jag inte om det är sant, men är det så vore det kul. Jag tycker mycket om Bob Dylans musik.
    I mars och april kommer Sophie Zelmani att ge sig ut på en kort turné. Cirka 15 spelningar blir det. Vilket ger oss anledning att prata om hur det är att göra konserter. Sophie har i stort sett fått bra kritik för alla sina skivor, men när hon ställt sig på
    scenen har omdömena inte varit lika vänliga alla gånger. När jag nämner detta blixtrar det till i hennes ögon.

    - Ibland blir jag väldigt arg när jag hör sådana saker och tänker att jag aldrig ska spela live mer. Men så länge det kommer publik och de gillar det tänker jag fortsätta. Jag kan bara göra som jag gör. Förr var det jobbigt att stå på scenen tyckte jag, då handlade det om att ta sig igenom det hela. Men nu för tiden tycker jag att det är kul så jag lär fortsätta vad som än skrivs.

    Stefan Malmqvist
    Stefan Malmqvist

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X