Annons
X
Annons
X
Scen
Recension

Sophie Zelmani Zelmani borde våga bryta mönster

När Sophie Zelmani plockar fram ett munspel, och dessutom spelar riktigt bra, är det närmast sensationellt. Det kan tyckas lite märkligt att jag uppmärksammar det redan i inledningen av denna recension, men när det gäller en så lågmäld och sparsamt exponerad artist som Sophie Zelmani – de två konserterna på Rival är hennes enda under 2005 - behövs inget grovt artilleri för att man ska reagera.

Sophie Zelmani firar tio år som artist och rör sig ledigare på scenen än någonsin.
Sophie Zelmani firar tio år som artist och rör sig ledigare på scenen än någonsin.

Sophie Zelmani

Genre
Konsert

Rival, måndag.

Betyg: 4 av 6

När singersongwritern med det sällsamt intima tonfallet och de personligt mjuka sångerna firar sina första tio år på den svenska, och internationella, popscenen går det annars ganska lugnt till. Hon säger visserligen att ”det ska bli en fest”, men det är knappast något röj det handlar om - även om hon både rör sig ledigare än vid tidigare konserter, säger mera saker till oss i publiken och, som sagt var, spelar lite munspel.

Vid några tillfällen kommer saxofonisterna Per Texas Johansson och Fredrik Ljungkvist in på scen. Då blir det nästan, om generaliseringen tillåts, lite Afrika-gungigt. När Mikael Rickfors kommer in för en duett vet jag inte riktigt vad som händer, bara att det känns konstigt med en Grymlingsfarbror på scenen.
Sophie själv ser härligt blasé ut, vilket naturligtvis bara är ett sätt att komma runt blyghet och nervositet, och säger saker som liksom inte blir riktigt avslutade. Hon sjunger lika fint som hon alltid gjort, på det där konstlöst raka sättet; skulle hon börja waila skulle jorden antagligen gå under.

Med sig på scen har hon förstås gitarristen Lars Halapi. De tu är ett par i musik sedan dag ett, men frågan är – och det här är en både djärv och vanvördig tanke, jag vet – om inte Sophie Zelmani borde testa några andra musiker. Bara för att se vad som skulle hända. Bara för att Halapi och hans mannar, hur duktiga och finkänsliga de än är, är så mycket tråkigare och fyrkantigare än Sophie Zelmani själv.

Annons
X

Jag har gillat Sophie ända sedan jag fick förhandsexemplaret av Always you. Jag gillar henne fortfarande, men att musiken tio år efter debuten i stort sett är identisk börjar bli ett problem.

Annons
Annons
X

Sophie Zelmani firar tio år som artist och rör sig ledigare på scenen än någonsin.

Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X