X
Annons
X

Hans Johansson: Yves Klein gav kropp åt det immateriella

Yves Klein (1928-1962) blev berömd för sina monokroma målningar, för sin utställning av tomrummet, för att han målade med eld och utvecklade idéer om en arkitektur med luft och eld som byggelement. Han är kanske allra mest berömd för ett foto där han ser ut att flyga.
Nu visas Klein än en gång på en stor utställning på Centre Georges Pompidou i Paris, förra gången var 1983; han är den ende konstnär som förärats en andra retrospektiv utställning på detta museum. Den aktuella visningen är ännu större än den förra, ännu fler verk visas och dokumentationen är än mer omfattande. Detta är verkligen ett tillfälle att återse eller stifta bekantskap med Klein, och även om verken är och förblir desamma skiftar vårt, betraktarnas, förhållningssätt.
Det är lätt att i Klein se en anspråksfull charlatan, men det är lika lätt att i honom se en ärligt sökande mystiker som drevs till ytterligheter av viljan att problematisera det odefinierbara som gör ting till konstverk.

Jag har svårt att hitta en position från vilken
jag kan låta mig förföras av Kleins konstnärskap och ändå bevara en kritisk distans till det. Svårigheten är att hans verk tvingar mig att inta olika positioner som jag har svårt att godta. Jag känner en viss ovilja mot att låta mig förföras till tolkningar som har sin utgångspunkt i mer eller mindre dubiösa och mystiska teorier som alkemi, rosenkorsianism med mera.
Klein skrev i sin dagbok i september 1957: "En målare bör måla ett enda mästerverk: sig själv, ständigt, och på det sättet bli ett slags atombatteri, ett slags alstrare av en konstant utstrålning som genomsyrar atmosfären med hela hans måleriska närvaro som finns kvar i rummet när han inte längre är där. Detta är måleriet, det sanna måleriet i det tjugonde århundradet..."
Klein lyckades tveklöst med mästerverket "sig själv" trots att "mina tavlor är "askan" av min konst", som han själv uttryckte det. Konstens värld var för Klein det sannas värld - idévärlden, och konstverken blott materiella avspeglingar av det immateriella som i Kleins
värld fick kropp i färgen.
Mästerverket "sig själv" åstadkom Klein med sina monokroma verk som dominerades av blått, rosa och guld, men också med sina spektakulära aktiviteter i anslutning till verken och med de utopiska arkitekturprojekten. Han blev en myt redan under sin korta livstid.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X