Annons
X
Annons
X
Musik
Recension

Yuja Wang Yuja Wang tar fram det mänskliga i musiken

Den fabulösa kinesiska pianisten Yuja Wang framhåller intimiteten som det väsentliga i musiken. Och nog är tankfullheten en styrka i hennes framförande, skriver Lars Hedblad om två kvällar i Konserthuset.

Yuja Wang spelar Bartók.
Yuja Wang spelar Bartók. Foto: Jan-Olav Wedin
Musikveckan med SvD

Yuja Wang

Genre
Konsert
Var
Konserthuset

Kungliga Filharmonikerna. Dirigent Sakari Oramo.

Ett världsnamn sedan åratal tillbaka är den fabulösa kinesiska pianisten Yuja Wang, som denna säsong är residenskonstnär i Stockhoms konserthus. Allt som allt har hon framträtt i fyra konserter med tre olika program: i februari i en duorecital med violinisten Leonidas Kavakos, i förra veckan tillsammans med Filharmonikerna under Sakari Oramo och i söndags med en solorecital betitlad ”Destination okänd”. Mer blir det inte, ty schemat är späckat. Resten av mars ägnar hon åt en turné i Spanien, Italien, Frankrike, Tyskland och Luxemburg.

Hennes ”exceptionellt virtuosa fingerspetsar” brukar framhållas i marknadsföringen, men själv talar hon om intimiteten som det väsentliga, ”folk tar för givet att ett extranummer ska vara någonting showigt, men för mig är det ett litet ögonblick av ömhet kommet från hjärtat”.

Man fick också det intrycket i torsdags, när hon efter sin insats i Béla Bartóks tredje pianokonsert gav Franz Liszts transkription av Schubertsången ”Gretchen am Spinnrade”, vilken repriserades i extranumren på söndagen.

Annons
X

Om Bartók i sin första hamrande pianokonsert gav ännu en nådastöt åt romantiken, blev han mer tillgänglig i den tredje. Wang gav solostämman en tankfull öppning, och tar överlag fram det mänskliga i musiken. Liksom i den första pianokonserten ligger tyngdpunkten i den långsamma satsen, där små naturljud förstärker nattstämningen. Ett vackert, ostört framförande, ty Oramo som haft dålig erfarenhet av onsdagskonserten, bad publiken om att hålla inne med hostningar.

Konsertöppning var Magnus Lindbergs orkesterverk ”Vivo”, en rätt pompös musik för stor orkester med diverse associationer till Prokofjev och Gershwin. Schumanns ”Rhenska” symfoni gjordes friskt av Oramo.

Söndagens utsålda solorecital var betitlad ”Destination okänd”. Så överraskande blev dock inte programmet, ty huvudrätterna var desamma som ingår i turnémenyn: Chopins preludier och Brahms ”Variationer och fuga över ett tema av Händel”.

Propra framföranden gavs av preludierna, även om Wang ibland snabbskissade musiken som i ciss-moll och H-dur-preludierna. Snabbt och starkt gick nu som så ofta hem hos publiken vilken levererade en spontan applåd efter giss-moll-preludiet. Men ingen uppskattning följde på det betydligt mer intrikata b-moll-preludiet där Wang tangerade Martha Argerichs nivå, dock med baktungt vänsterhandsspel.

Solitt och vackert utfördes Brahms variationer Op 24, men repriserna togs godtyckligt. Mer privat blev hon i de många extranumren där Chopin återkom i Ass-dur-impromptut, ciss-moll-valsen och g-moll-balladen. Därpå följde känsliga utföranden av Skrjabins 4:e pianosonat och av temat från ”Goldbergvariationerna” samt en eggande tolkning av jazzrytmerna i Nikolaj Kapustins ”Toccatina” Op 40:3.

Roligast blev dock Mozarts turkiska marsch, ett stycke 1700-tal överfört till 1800-talsvirtuoseri av Arkadi Volodos, och beströdd med jazzglitter av Fazil Say.

Annons

Yuja Wang spelar Bartók.

Foto: Jan-Olav Wedin Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X