Recension

Kristina Matousch & Dan WolgersWolgers och Matousch får oss att se på nya sätt

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad
Annons

Dan Wolgers nya verk, där dubbla figurer av rosor, fjärilar och videungar lagts mot en högglansig svart bakgrund, är förföriskt vackra. Men det är först när jag följer konstnärens instruktioner och försöker se på dem korsögt som jag förstår 3D-effekten. Här behövs inga specialglasögon, bara lite god vilja och ihärdighet. Ihärdigheten gör mig till en del av Wolgers koreografi: ett lite ryckigt stycke som genomförs av alla besökare vilka lockas till att försöka hitta den där positionen där den önskade visuella effekten uppstår.

Det går en tråd av poetisk underfundighet genom Wolgers konstnärskap som med tiden blivit allt mer finstämd. Uppmaningen att se den tredimensionella bilden visar hur han vill att betraktaren ska interagera med verken, något som också gäller utställningens små skulpturer. Med hjälp av små vevar tillåts vi låta olika pärlhalsband rotera och därigenom beröra och kanske rent av smeka olika föremål.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons