Annons

Tom Hedlund: Wirsén – den framgångsrike förloraren

KONSERVATISM. Carl David af Wirsén var en omstridd kulturperson vid förra sekelskiftet. Flera försök har gjorts att porträttera Akademiledamoten och hans kluvna för­hållande till det moderna i litteraturen. Per Rydén har skrivit den senaste biografin.

Uppdaterad
Publicerad

Wirsén tog emot mig iklädd morgonrock och svart kalott, tryckte vänligt min hand och lyckönskade mig i beklagande tonfall till den ära som vederfarits mig, för att till slut sakta stönande spörja om jag hade något emot att i mitt manuskript vidta några smärre ändringar av metrisk art. Så skriver Axel Klinckowström i den första delen av sina memoarer ”Klinckan berättar” (1934), om hur han som mottagare av Svenska Akademiens stora pris 1907 för dramat ”Olof Trätälja” mötte Akademiens ständiga sekreterare. Redan i en sådan kåserande ögonblicksbild framstår sekreteraren som både pressad och motsägelsefull.

Carl David af Wirsén (1842–1912) har idag sannolikt mycket få läsare utanför specialisternas krets. För de flesta är han ett ryktbart namn: det var han som satt som en konservativ propp i Svenska Akademien decennierna kring förra sekelskiftet, det var han som i sin hårdhänta kritikergärning prisade fromma medelmåttor, men slog ner på alla nyskapande författare, det var han som genom sina invecklade intriger i Akademien och annorstädes gjorde sitt yttersta för att hålla stånd mot alla nya idéer.

Annons
Annons
Annons
Annons