X
Annons
X

Wiggh tar ett stort grepp om samtiden

Maj-Britt Wiggh Nattens biologi 308 S. Lejd. CA 239:- Mellan 1989 och 1992 utgav Maj-Britt Wiggh en romantrilogi som utspelas under svensk järnålder. Både i tema och utförande skilde sig dessa tre romaner från det mesta i den tidens skönlitterära utgivning, och projektet fick en hel del uppmärksamhet. Nu, elva år senare, återkommer Maj-Britt Wiggh efter en lång tystnad med Nattens biologi, och än en gång lyckas hon ställa sig utanför rådande litterära trender. Det här är en roman som lånar från och alluderar till både det ena och det andra - från Joseph Conrad till Jean-Paul Sartre - men som i slutändan inte liknar något annat än sig själv. Forskaren Albert Sandberg har kommit till Papua Nya Guinea för att studera en ovanlig fladdermusart. Han upplever sig som en civilisationens härförare och föraktar och räds både de infödda och de två amerikanska kollegor som deltar i forskningsprojektet, alla är de i hans ögon outvecklade och barnsliga. Albert är en kontrollmänniska som hyllar vetenskapen och det rationella. Men i djungelns påträngande ymnighet bryts allt ner, möglar, ruttnar, förfaller. Djungeln är som ett hungrigt naturväsen som tuggar sönder allt vad civilisationen satt samman, och långsamt börjar den också inverka på Albert. Han tvingas obönhörligt in mot mörkrets hjärta, för att där konfrontera det irrationella. Frågan är om han ska brytas ner av det - eller integrera det och därmed bli en helare människa. "Nattens biologi" tar ett stort grepp om vår globala samtid. Det handlar om förhållandet mellan civilisation och natur, biologi och psykologi, nord och syd, tillhörighet och utanförskap. Här diskuteras genetik, aids, internet, flyktingskap, exploatering. Bland annat. Maj-Britt Wiggh ställer en rad frågor, och romanen är hennes sätt att vrida och vända på dem. Men målet är inte nödvändigtvis att hitta några svar, snarare att göra en omtumlande och spännande forskningsresa ut i världen - och in i själen.

Alberts motpol är Leonore Smeds. Också hon är ett slags forskare, men det är det egna jaget som är objektet för hennes studier och experiment. Hon arbetar på Konsum på dagarna och med frivilligarbete för aidssjuka på nätterna. Leonore är stigmatiserad av en skada som vanställt hennes ansikte. Till skillnad från Albert bär hon sitt trauma på utsidan, fullt synligt. Bara i cyberrymden är hon fri - på nätet är hon ju ansiktslös. I ett tredje skikt av romanen möter vi Helge, Alberts far. Han är den ende som Albert tycks ha haft någon verklig mänsklig kontakt med. Den psykiskt sjuka modern är den ständigt frånvarande - och grunden till Alberts skräck för det som inte går att kontrollera. Helge har varit sjöbefäl, men nu är han rullstolsbunden efter en hjärnblödning och beroende av ständig tillsyn. Han berättar om sin tillvaro i kassettbrev som han skickar till Albert. Han skickar också den bok som en gång i barndomen väckte Alberts fascination för forskningsresor: Sten Bergmans skildring från 50-talet om en vistelse hos urbefolkningen på just Papua Nya Guinea. Bergmans bok spelar en inte oviktig roll i "Nattens biologi".

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X