Annons
Recension

To lose my lifeWhite Lies - To lose my life

Under strecket
Publicerad

Hos White Lies är den interna klädkoden lika svart som det popmelodiska gothmörker de draperar sin debutskiva i. Med rötter i postpunkiga Echo and the Bunnymen-marker och en ljudbild som kastar lystna blickar efter Glasvegas, slänger sig den 80-talistiska London-trion, med full sturm und drang-mundering, utför stupet för att fånga de högemotionella vindarna. Svulstmätaren slår i taket, men det är framför allt titelspåret och den hockeyhallsvänliga EST som får arenapophjärtat att slå dubbla slag. Plus i kanten blir det för The price of loves stråkmattor som är så syntetiskt inplastade att de borde innehålldeklareras med E-nummer.

Annons
Annons
Annons