Recension

DASS – Det Akademiska SjukhusspektakletWesterbergs sjukhusspektakel en terapeutisk mirakelkur

Under strecket
Publicerad
Annons

Det var en gång ett sjukhus som var stort som en pannkaka och lika fyllt av gångar, hemliga hålrum och konstiga bakterier som en ost. Bakom allt det kliniskt vita, bortom lukten av desinfektionsmedel och tusen sorger irrar myrarméer av människor iförda Iprenvita rockar som fladdrar för vinden som en vilsen hyllning till ett bulimiskt folkhem.
Teaterchefen Stefan Böhm blev imponerad när konstnären, skådespelaren och barndomsförstöraren Staffan Westerberg tog sig för att skildra Piteås mentalsjukhus på Norrbottensteatern för några år sedan. Böhm bad om en show kring Akademiska sjukhuset och fick DASS – Det Akademiska sjukhusspektaklet.
Här slevar Staffan Westerberg dödsångest ur stora revy- och trollerihatten, talar med Fröding och leker med Elsa Beskow på en färd genom sjukhuskorridorer.

Staffan Westerberg är som han är. Antingen är man, som undertecknad, djupt tacksam över detta, eller så tycker man att alla dessa plättar och sockor är jobbiga. Den sistnämnda kategorin har inget på Upsala stadsteater att göra – om man inte vill bli omvänd och ta sleven dit man kommer, njuta av den varma naivistiska, referenstäta och personligt poetiska skildringen av livet och dess ridåfall.
DASS är absolut ett vuxenspektakel, Staffan svär och domderar, och talar öppet om livet utanför garderoben. Han bjuder på snuskiga skämt, pratar bajs och sjunger på danska. Har ger både överjag och barnet inom oss något att tänka på och gråta över. Han spelar så vackert på sitt känslospel.

Annons
Annons
Annons