Annons
Recension

Weimartyskland. Löfte och tragediWeimartiden lockar – och varnar

Under strecket
Publicerad

Var går skiljelinjen mellan den gamla och den nya världen, mellan 1800-talets borgerliga salongskultur och 1900-talets lösbrytande modernitet? I litteraturens värld måste svaret lyda: på sista sidan i Thomas Manns ”Bergtagen” (1924). Här, i det utbrytande första världskrigets virrvarr, tappar vi romanens identifikationsgestalt Hans Castorp ur sikte efter hans sju år långa och tryggt vegeterande vistelse på sanatoriet Berghof i de schweiziska alperna.

Romanen är centrerad kring den ideologiska tvekamp om Castorps själ som utkämpas mellan den liberale humanisten och framstegsoptimisten Settembrini och den demoniske mystikern och konservative ”terroristen” Naphta. Dessa båda läromästare förkroppsligar i själva verket två kontrasterande naturer hos författaren själv, där mörkermannen Naphta bär tydliga drag av den Mann som direkt efter första världskriget gav ut sin väldiga stridsskrift ”Betrachtungen eines Unpolitischen”, en kulturkonservativ uppgörelse med ”socialiseringen” och ”demokratiseringen” av den mänskliga anden och ett försvar för den oinskränkta individualiteten och värdebegreppens ”opolitiska” hierarki.

Annons
Annons
Annons