X
Annons
X
Recension

Wallace & Gromit: Varulvskaninens förbannelse Wallace & Gromit: Varulvskaninens förbannelse

Gromit har kommit i fullformat.

Det drar ihop sig till den årliga grönsaksutställning ute på godset, och runtom i hela trakten vårdar folk sina pumpor och meloner i hopp om att kamma hem första pris i form av den gyllene moroten. Följaktligen är det bråda dagar för Wallace och Gromit, som tillsammans driver Anti-Pesto, bolaget som erbjuder en högteknologisk och samtidigt human skadedjursbekämpning.
Läget blir riktigt kritiskt när en mystisk jättekanin med superkrafter börjar hemsöka byns alla trädgårdsland. Paniken sprider sig. Nu står hela utställningen på spel. För att inte tala om den spirande romansen mellan Wallace och den paranta Lady Tottington.

Det här är underbart. På alla sätt och på alla plan. För den som har förälskat sig i de tre bejublade kortfilmerna med de båda hjältarna, den senaste har nu tio år på nacken, är detta återseende i fullformat en överdådig högtidsstund. Den excentriska charmen är intakt, de absurda infallen sprudlar lika frikostigt som någonsin. Och animationen är så läckert perfektionistisk och samtidigt överflödande livfull att man bara kan bli lycklig.
"Varulvskaninen" kombinerar lantlig idyll, nopprig 50-talskitsch, patinerade skräckfilmsschabloner och sprakande action med en humor som är mild och vänlig. Relationen mellan herre och hund skildras med hjärtevärmande kärlek. När dvd:n kommer ska jag vördnadsfullt ställa den bredvid Tim Burtons A Nightmare Before Christmas på hyllan för kulturarvsklenoder.

Gromit har kommit i fullformat.

Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X