VM-flams lämnar tittaren utanför

Under strecket
Publicerad
Annons

Fick ett ampert mejl från en läsare med anledning av att jag i förra veckan under vinjetten ”missa inte” skrivit ”VM”. Hur ska man göra för att missa det? undrade skribenten. Det håller jag verkligen med om. Det var ett besynnerligt missa inte-tips, för satsningen på VM i tv svämmar över alla bräddar och bland studiofolket i SVT och TV4 är man redan så loja, avslappnade och samspelta att man kunde tro att turneringen nått sin sista vecka.
Peter Jihde på SVT är en skicklig och skärpt sportprogramledare men han får se upp så att inte det lätta, lekfulla, glada anslag som är hans signum blir så lättsamt att det tippar över i nonchalans. Han
verkar ibland direkt uttråkad under detta VM och skojar och driver oavbrutet med de övriga i studion enbart för att pigga upp sig själv. Studiosnacket före match, i halvlek och efter match har de senaste dagarna i SVT nästan helt bestått av jargong, skratt och interna skämt. Mats Nyström i Tyskland som anropas via länk kallas konsekvent Matte av Peter Jihde. Men vi är inte Matte med Nyström. Tittaren får gärna känna att studiofolket har trevligt, inte är nervösa, spända, stela men när tittaren lämnas i sticket och känner sig utanför har något börjat gå snett. Lite uppstramning behöver inte vara fel när man börjar försoffas i soffan.
Den skarpa och ambitiösa expertkommentatorn Anna Pohjanen i studion (Malin Swedberg på plats i Tyskland är också utmärkt med självständiga iakttagelser) försöker förhålla sig professionell när grabbarna börjar flamsa, men för att inte verka tråkig känner hon sig uppenbarligen tvungen att flamsa med lite även hon, fastän hon mycket hellre vill analysera Zidanes löpningar.

SVT arrangerar en tävling för tittarna som heter folkets kommentator, där hoppfulla medborgare får visa upp sina kommentatorstalanger och sedan bli fram- eller bortröstade på hemsidan. Det är helt oacceptabelt att man i studion, efter att ha visat en sådan drabbning, gjorde sig lustig över och skrattade åt en av deltagarna, dessutom en av de yngsta och mest nervösa.
Visst är det uppfriskande att den formella stilen från förr inte gäller längre, att man får ha roligt i en sportstudio, att man idkar metakommenterande, det vill säga kommenterar och synliggör sin roll som kommentator och avdramatiserar den. Men inte hela tiden! Och tittaren ska inte hamna utanför på kuppen. Kanske är helt enkelt ambitionen mätt i sändningstimmar för stor, försnacket för långt så att det blir svårt att fylla det och då fyller man det med privata upptåg i stället.

Annons
Annons
Annons