Annons

Kaj Schueler:Vittneslitteratur med förebud om framtiden

Med hjälp av den enskilda människans berättelse – detaljerad, vardaglig och ofta motsägelsefull – frilägger Svetlana Aleksijevitj de stora sammanhangen. I "Utopins röster" skildras Sovjetmänniskan på ett sätt som även ger läsaren kunskap om sig själv.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Svetlana Aleksijevitj.

Foto: Christine Olsson/TT Bild 1 av 1

Svetlana Aleksijevitj.

Foto: Christine Olsson/TT Bild 1 av 1
Svetlana Aleksijevitj.
Svetlana Aleksijevitj. Foto: Christine Olsson/TT

I förordet till den fullständiga utgåvan av ”Bön för Tjernobyl” skriver årets Nobelpristagare i litteratur, Svetlana Aleksijevitj: ”Jag skrev om det förflutna men det visade sig vara framtiden.” Ord som kan tolkas såväl konkret – från Tjernobyl till katastrofen i det japanska kärnkraftverket Fukushima – som mer symboliskt gällande för hela hennes författarskap. Aleksijevitj skriver nämligen i de fem böcker som utgör serien ”Utopins röster” om ett förgånget som också riktar sig mot framtiden. Den som till exempel i djupet vill förstå hur Sovjetunionen lever kvar i det nya Ryssland ska läsa hennes bok ”Tiden second hand”. Hennes intervjuer, möten, tolkningar av stämningar och vittnesmål berättar om händelser som förvisso har ett utpräglat då men ringer som varningsklockor för framtiden. Ofrivilligt men likafullt axlar hon rollen av en modern Kassandra, ett vittne och en sierska.

Annons
Annons
Annons