Annons

Johan Östling:Vitter bastion under det revolutionära 1968

De revolutionära vindarna för 50 år sedan lämnade inte många avtryck i SvD:s understreckare. I stället röjer en inventering av 1968 års streckare en borgerlig akademisk kunskapskultur, dominerad av hierarkier och bildningsideal som knappast hade framtiden för sig – på gott och ont.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Streckarprofiler anno 1968: Göran Schildt, Kai Curry-Lindahl, Åke Wallenquist, Gunnel Vallquist, Torsten Örn, Sigrid Kahle, Åke Janzon och Stig Strömholm.

Foto: SvD:s historiska arkiv

Streckarprofiler anno 1968: Göran Schildt, Kai Curry-Lindahl, Åke Wallenquist, Gunnel Vallquist, Torsten Örn, Sigrid Kahle, Åke Janzon och Stig Strömholm.

Foto: SvD:s historiska arkiv
Streckarprofiler anno 1968: Göran Schildt, Kai Curry-Lindahl, Åke Wallenquist, Gunnel Vallquist, Torsten Örn, Sigrid Kahle, Åke Janzon och Stig Strömholm.
Streckarprofiler anno 1968: Göran Schildt, Kai Curry-Lindahl, Åke Wallenquist, Gunnel Vallquist, Torsten Örn, Sigrid Kahle, Åke Janzon och Stig Strömholm. Foto: SvD:s historiska arkiv

Den första understreckaren det mytomspunna året 1968 var skriven av en konsthistoriker ur den finlandssvenska borgerligheten och behandlade Åboskulptören Wäinö Aaltonen. Den sista, införd på ­nyårsafton, hade formen av en recension av Halldór Laxness färska roman ”Själavård vid jökeln”, ännu bara tillgänglig på isländska. Däremellan publicerades drygt 350 streckare. De speglade sin tid, men inte den röda och revolutionära anda som så starkt har kommit att associeras med 1968.

Annons
Annons
Annons