Recension

Kalla det vad fan du vill”Vita tänder” på klingande skånska

Under strecket
Publicerad
Annons

Romandebuterande Marjaneh Bakhtiari har studerat socialantropologi och utbildar sig nu till journalist, läser jag på omslaget. Det märks. Kalla det vad fan du vill kombinerar socialantropologisk forskaranda med journalistisk nukänsla i en underhållande upptäcktsresa genom det som brukar kallas det mångkulturella Sverige.
Romanen kretsar kring familjen Irandoust och deras vänner och bekanta bland ny- och gammalsvenskar i Malmö. Det är en rolig bok. Dräpande, varmt och respektlöst rolig. Sådant är vi inte precis bortskämda med - humor är fortfarande en bristvara i den svenska skönlitteraturen, speciellt den variant som inte preciseras med ordet ”svart”. Men ”Kalla det vad fan du vill” påminner om vilket effektivt verktyg humor kan vara för den som vill få syn på samtiden.

Tänk till exempel Armistead Maupin och hans romanserie om 70- och 80-talens San Francisco. Eller tänk Zadie Smiths ”Vita tänder” - fast på skånska. Och
då menar jag skånska i alla upptänkliga former, dialekter och brytningar. Bakhtiari skriver fenomenala halvfonetiska dialoger som låter läsaren höra precis hur det låter - från grövsta landsortsskånska till farsiklingande svenska. Jag brukar ha svårt för skriven dialekt, det har lätt en tendens att lägga sig i vägen. Men här mejslar det ut romanfigurerna och gör dem tydliga.
I Sverige är det ingen som bryr sig om att Amir Irandoust var förläggare och poet innan han flydde från Iran, eller att hustrun Panthea var kärnfysiker. Deras nya land verkar inte ha någon användning för deras kunskaper. Så Amir blir pizzabagare och taxichaufför, Panthea timanställd på dagis. Och medan Amir alltmer förtvivlat biter sig fast i det förflutna, tar sig Panthea an projektet att försöka lära sig allt om den nya märkliga kulturen och språket.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons