Annons
X
Annons
X
Kultur
Krönika

Hynek Pallas: Vita duken inte lösningen på filmens problem

”Jag är som en fotbollsspelare som blivit gammal, tjock och börjat lira i Dubai.”

Scenen är en strandservering i San Sebastián. Ett gäng filmfestivalrävar trycker i sig eleganta pintxos, tittar på sommarens sista soldyrkare och uppdaterar sig om vad som hänt i livet.

Min kompis beskriver hur han har gått från huvudkritiker på Argentinas största dagstidning till programmerare på en kinesisk filmfestival. Berättar om trevare från en rysk festival. Tvivelaktiga regimer ägnar sig förvisso åt censur. Men till skillnad från dagspressen har de råd och intresse att betala för kultur, suckar han.

Annons
X

Dubai-jämförelsen är aldrig långt bort när jag arbetar mig igenom den 63-årsfirande festivalen på Atlantkusten. En gång i tiden startades festivaler för att förlänga hotellsäsongen. I dag är festivalen den enda biografsäsong vissa filmer får. Och likt många av dessa – jag har sett 20 filmer på fyra dagar och 17 av dem var för närmast sörjande – är delar av branschen numera dinosaurier på sin egen fotbollsplan.

I dagens globaliserade värld befinner sig nämligen biograffilmen i en paradox: nationella institut betalar filmer som går allt bättre i hemländerna. Det handlar inte bara om publikfriande hundraåringar: i Sverige – där inhemsk marknadsandel gått från 20 procent till 25 procent på fyra år – har Ingrid Bergman-dokumentären nu dragit över 100 000 besökare. Men så fort filmerna (Hollywood undantaget) korsar gränser pekar siffran neråt. När folk går på bio 2015 ser de amerikansk familjefilm och senaste hemvävda snackisen. Följden är färre utländska arthouse-premiärer och distributörer som inte är beredda att betala forna tiders sexsiffriga eurosummor för fransk film.

Men lösningen på problemet finns förstås inte i vita duken. Jag älskar bio, men häpnar över vilken oproportionerlig del i svensk ”efter filmavtalet”-debatt som höjd biografmoms har fått. Vi pratar om ett filmfönster som står för en tumnagel av dagens filmkonsumtion.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Därför hålls en uppsjö paneler i San Sebastián som kretsar kring digital hemdistribution. Men eftersom dessa distributionsvägar – VOD, streaming – samtidigt krockar med gamla marknader som vill ha kvar sin fotbollsplan är snacket förödande okreativt. När Netflix sjösatte filmen ”Beasts of no nation” på Venedigs filmfestival förra månaden svor biografkedjor i bästa 1900-talsstil att aldrig visa den. I Cannes rök Netflix vd ihop med företrädare för fransk film, eftersom amerikanerna ”förstör den europeiska filmens ekosystem”. Mogulen Harvey Weinsten påpekade – korrekt – att vore det inte för Netflix, då skulle det knappt finnas ”utländsk” film i USA längre.

    Så kommer det att bli även i Sverige. Och jag ser gärna att den framtida filmpolitiken och dess debattörer ägnar lite mer tankeverksamhet åt saken. För att inte tala om medierna. Fortsätter vi att fokusera på traditionellt distribuerad biograffilm så bidrar vi i förlängningen till en snäv filmkultur som förutom lokal fauna kommer att bestå av blockbusters för barn.

    Då har vi oss själva att skylla den dagen vi spelar fotboll i Dubai.

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X