Psykos i StockholmVistelsen i Stockholm tar en mörk vändning

Josefin Neldén och Josefine Stofkoper.
Josefin Neldén och Josefine Stofkoper. Foto: Triart

Regissören Maria Bäck skildrar egna erfarenheter i sin film om en tonårsdotter och en psykiskt sjuk mor.

Under strecket
Publicerad
Dottern i ”Psykos i Stockholm” är starkt gestaltad av Josefine Stofkoper (till höger).

Dottern i ”Psykos i Stockholm” är starkt gestaltad av Josefine Stofkoper (till höger).

Foto: Triart
Annons

En mamma och en tonårsdotter sitter på ett tåg från Göteborg till Stockholm, förväntansfulla inför en efterlängtad minisemester i huvudstaden. Dotterns 14-årsdag ska firas med Gröna Lund-besök, hotellfrukost på sängen, shopping, varm choklad på mysiga kaféer i Gamla stan. Men redan där på tåget börjar något skifta i mammans uttryck. Hon blir fjär och avlägsen, för att i nästa stund vara alldeles för mycket. Dottern känner igen symptomen. Hon hoppas att de ska gå över.

Maria Bäcks självbiografiska ”Psykos i Stockholm” hade även kunnat heta ”Flickan, mamman och demonerna”, som var titeln på Suzanne Ostens filmbearbetning av en barndom i skuggan av schizofreni (2016). Dottern (hon förblir namnlös filmen igenom), starkt gestaltad av nykomlingen Josefine Stofkoper, får i likhet med lilla Ti i Ostens film axla ansvaret när den vuxna regredierar, men hon är mer övergiven än utsatt. Hon påminner också, inte minst utseendemässigt, om protagonisten i Fredrik Edfeldts och Karin Arrhenius ”Flickan” (2009), som också kastades in i ett påtvingat växa-upp-äventyr när vårdnadshavarna var för upptagna med sig själva.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons