Annons
Recension

Konsert Visst dunkar hjärtat lite extra

Publicerad

Antagligen beror det delvis på Michael Jacksons plötsliga frånfälle, ty stämningen känns tätare än vanligt då det vankas en livs levande, och uppenbarligen även dödlig, popikon. Medelåldern på Madonnas 60 000 fans som letat sig in på lördagens Ullevi bör ligga någonstans strax över 30, somliga piffade efter ikonens kråsfyllda 80-tals-period. Och när mörkret sänker sig över stadion kommer hon äntligen fram, sittande i glittrande svart dräkt och höga stövlar på en M-formad tron, flankerad av två gigantiska och rosaflammande M. Inledande Candyshop är kanske inte den ultimata öppningen, men det är förstås fullt i enlighet med Madonnas iver att alltid låta senaste albumet komma i första hand.

Rekvisitan är väl tilltagen och innehåller allt från gigantiska bildskärmar där Pharell Williams och Kanye West flimrar förbi, till en tvättäkta och antik rolls royce samt en cylinderhatt. Trots detta är det ändå först i fjärde spåret som konsertglöden börjar ta sig, och det är en uppdaterad version av Vogue som agerar blåsbälg. Versionen är dock inte klockren, det låter lite styltigt ända tills några aggressiva housepianon får Ullevi att flamma upp. Konserten är uppdelad i fyra olika partier som skiljs åt av kostymbyten och videovisningar och den första delen, kallad pimp, är faktiskt slut redan här.

Annons
Annons
Annons
Annons