Annons
X
Annons
X

Sanna Rayman: Visst behöver Sverige skapa fler låglönejobb

Topp tre konstiga saker Reinfeldt sa i Davos, är titeln på ett litet videoklipp som den allianshäcklande S-bloggen Alliansfritt Sverige har lagt ut på
Youtube. I filmen får vi ta del av tre citat, alla hämtade från Reinfeldts medverkan i World Economic Forum i Davos. Det konstiga som statsministern hävdat är följande, i spänningsskapande nedräkningsordning:

3. Industrijobben i Sverige är borta.

2. Sverige har för liten andel låglönejobb.

Annons
X

1. Han vill inte säga rakt ut att fler ska ha lägre löner, för det låter inte trevligt.

Frågan har fått hyfsat spinn i den S-märkta bloggosfären. Han vill ha låga löner, utropas det. Han tror att det inte finns några jobb i industrin, garvas det. Ekonomhistorikern Tony Johansson postade en graf med SCB-siffror över anställda per näringsgren i privat sektor. Med hjälp av denna graf kan man konstatera att tillverkningsindustrin sysselsätter fler än både byggsektorn, handeln, den privata vården, hotell- och restaurangbranschen och kultursektorn.

Jaha.

Men att industrijobben är fler än kulturknegen är så att säga en klen tröst. En mer relevant graf i sammanhanget hittar man i artikeln ”Avindustrialiseringen av Sverige: myt och verklighet” (
Ekonomisk Debatt 7/2010) av Unionens chefekonom Daniel Lind. Där syns den dramatiska nedgång som Reinfeldt talade om när han sade att industrijobben är ”basically gone”. Lind skriver:

”Det högsta antalet industrisysselsatta uppnåddes år 1965 (1263000). Därefter har sysselsättningen successivt minskat och år 2007 uppgick den till 722000. Detta innebär att antalet industrisysselsatta är tillbaka på nivån från den senare delen av 1920-talet och de inledande åren av 1930-talet. I relativa termer är nedgången än mer markant – vi får gå tillbaka till åren kring det förra millennieskiftet för att hitta en lika låg relativ industrisysselsättning.”

Sedan 2007 har vi förlorat ytterligare industrijobb i kriserna. Numera räknar vi under 600000, det vill säga i princip en halvering sedan toppåret 1965. Lägg därtill att de industrijobb som finns kvar har ändrat karaktär och numera kräver högutbildad arbetskraft, och det blir uppenbart för de flesta att läget för att garva åt den bekymrade statsministern kanske inte är så klockrent som glada S-bloggare tror.

Vilket för oss till den andra delen i ekvationen, det vill säga att Sverige har en mycket liten andel jobb som är åtkomliga för dem med lägre kvalifikationer. Inte heller detta är något konstigt Reinfeldtskt hittepå. Om man jämför Sveriges 2,5 procent med EU-snittets 17 procent (
Eurostat), så är det lätt att inse att det finns utrymme för en ökning.

Man inte ska lura sig själv att detta skulle vara någon mirakellösning, utan vad det handlar om är att något öka utrymmet för jobb som ger en fot in på arbetsmarknaden. Inget av det här är jättejättekonstigt. Vet man någonting alls om hur den svenska arbetslösheten ser ut (strukturell, svår att bryta) förstår man resonemangen. Vet man inte, kan man alltid fråga en vuxen.

Flamsandet började dock inte med Alliansfritt. Redan några dagar tidigare reagerade Stefan Löfven:

–Tror de att det finns låglönebarn som behöver låglöneblöjor (
Expressen 25/1)?

Och så är det Reinfeldt som anklagas för att säga konstiga saker...

Vad var det som Fredrik Reinfeldt egentligen sade vid World Economic Forum i Davos?

Annons
Annons
X
Annons
X
Annons
X