Recension

Omvändelser. Nedslag i svenska romaner under hundra årVisshetens ljus omvandlat till text

Som litteraturforskare kan man forska om omvändelsens poetik, men inte om den religiösa omvändelsen i sig. Ändå saknar man en diskussion om den religiösa fenomenologin i Inger Litterbergers bok om omvändelser i litteraturen.

Under strecket
Publicerad
Annons

Han som senare skulle kallas kyrkofader grät bittert i själanöd under ett fikonträd, när han hörde ett barn sjunga en ramsa: Tag och läs, tag och läs. Augustinus sprang in och läste och ”med detsamma jag läste de sista orden, strömmade visshetens ljus i mitt hjärta och allt mörkt tvivel försvann”.
Augustinus beskrivning av sin omvändelse på 300-talet är möjligen ursprunget till de otaliga omvändelseberättelser som skrivits och lästs sedan dess och som fortfarande fängslar såväl författare som läsare. Inger Littberger, litteraturforskare i Lund, har undersökt svenska omvändelseromaner under hundra år, från August Strindbergs ”Inferno” till Unni Drougges ”Regnbågens tid”.
Många romaner hade passat in under temat, men Littberger har valt ut sex exempel som hon läser på nära håll. Hennes utgångspunkt, inspirerad av Karl F Morrisson, är att det inte finns någon ”ren” omvändelseskildring. En berättelse är alltid en tolkning; att omtala en omvändelse är en hermeneutisk process. Som litteraturforskare kan man alltså inte forska i omvändelser (vilket bokens titel antyder), utan bara i omvändelsens poetik. Redan ordet ”omvändelse” är en metafor och alltså en tolkning.

Det är inte i första hand intressant vartåt någon vänder sig, utan att en omvändelse sker. Där passar Eva Alexanderssons klassiska kristna roman in, helgjuten som den är till form och innehåll med mörker och ljus-symbolik, ökenmetafor och död till liv-tema. Men där ryms samtidigt Sam Lidmans frånvändelseromaner, som om och om igen bearbetar brytningen med fader Svens pingströrelse genom ett ”motspråk”, medvetet vulgärt och karnevaliskt. Och aldrig har väl världen sett ett tydligare exempel på Harold Blooms Freudinspirerade teori om författaren som måste ”döda” de tungviktiga fadersgestalterna för att skapa sig utrymme.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons