X
Annons
X
Recension

Vinyl ”Vinyl” – ett frosseri i musik och kokain

Trots att tv-publiken vid det här laget borde ha fått nog av New York, droger och rock 'n' roll, lyckas Martin Scorsese fängsla med nya tv-serien ”Vinyl”.

Bobby Cannavale som neurotiske skivbolagschefen Richie Finestra. Foto: HBO

Ett år efter att Don Draper hittade någon sorts sinnesro i serieavslutningen av ”Mad men” är det dags för nästa kapitel i den ständigt pågående berättelsen om den amerikanske mannen. Det skulle ta knappt tio minuter att gå från Sterling Coopers reklambyrå på Madison Avenue till Brill Building på Broadway, 49:e gatan. Huset rymmer det en gång enormt framgångsrika skivbolaget American Century, lett av den stirrige Richie Finestra – magnifikt överspelad av Bobby Cannavale. Precis som Draper försöker Finestra desperat förbli väsentlig i en tid som allt snabbare förändras (”Vinyl” utspelar sig 1973, när ”Mad men” slutade var året 1970). Och precis som Draper tycks Finestra inte kunna finna lyckan i familj och förortsliv. Men när Finestra, just på väg att sälja sitt livsverk till internationella jätten Polygram, i ett hysteriskt rus drabbas av insikten att rocken inte alls är död förvärras krisen.

Det är är lätt att raljera över att det görs en serie som ”Vinyl” år 2016. Populärkulturellt torde vi redan för flera år sedan ha uppnått önskvärd mättnad när det gäller skildringar av: 1. New York, 2. droger, 3. rock 'n' roll. Det hindrar naturligtvis inte gubbtrojkan Mick Jagger, Martin Scorsese och Terence Winter, som tillsammans med journalisten och författaren Rich Cohen är ansvariga för detta oväntat sevärda och engagerande, samt nästan perverst nostalgiska, spektakel.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X