Annons

Linda Pérez:Vinprovaren som är på allas läppar

Illustrationsbild
Illustrationsbild Foto: Eric Risberg / TT

Hur smakar en vinprovare? Att på bästa vis kunna kombinera och förmedla ren analys med personlighet är en av vinskribentens största och mest kreativa utmaningar.

Under strecket
Publicerad

Har du hört talas om provsmakaren som med stort allvar lägger sin smak i munnen på folk och i samma veva spottar ut allt det goda? Ni vet den där vinkritikern som ständigt går runt och vässar pennan med näsan i vädret och en poäng på tungan? Den högdragne – som man inte direkt är särskilt sugen att bjuda hem på middag...?

Karikatyren av en vinskribent är oftast ingen lättsmält person. Och visst bygger den på vissa motiv. Men yrket är betydligt mer dynamiskt än så. Vinskribenter kommer i många olika personligheter där majoriteten har en synnerligen ödmjuk inställning till sitt yrke.

Vad förväntas egentligen av oss vinskribenter när det kommer till att bedöma och tipsa om vin? Att alltid ge ett särskilt vin exakt samma poäng? Att ha någon form av praktisk och teoretisk kunskap som inte kan ifrågasättas? Eller är det så att vi har rätt att utvecklas, formas av det som provas, komma till fler insikter och därmed faktiskt kunna ändra åsikt?

De känslostyrda, skiftande, individuella känslorna kring ett vin har ett starkt värde.

Annons
Annons

Jag brukar tänka att min idé om att bedöma ett vin är att förmedla en så uppriktig bild av vinet som möjligt. Jag föreställer mig att jag så långt det går ska bedöma vinets egenskaper objektivt, men att det sedan måste kryddas med min subjektiva upplevelse. Att detta tillsammans gör mig både trovärdig och personlig.

De känslostyrda, skiftande, individuella känslorna kring ett vin har ett starkt värde. För att vinet ska kännas energiskt och nyfiket behövs någon som kan sätta ord på och bygga känslor kring det och uttrycka sin sanning. Men, det gäller bara så länge individualiteten inte blir för övervägande och förbiser saker och ting.

Att balansera objektivitet med subjektivitet är en av mina största utmaningar. Det objektiva i vinprovandet handlar om att analysera sådant som kvalitet, känslan av ursprung och produktionsmetoder. Här är vi i den delen av provningen där det finns det rätt och fel. Det finns vin som är bra producerat och vin som inte håller måttet. Det finns viner som är överprisade och det finns viner som är generöst prissatta.

Den andra sidan av det hela är rent subjektiv. Här kliver känslorna, ödmjukheten och den personliga smaken fram. Idéer om alla visioner, framgångar, motgångar och hårt arbetande människor som ligger bakom ett vin.

Jag ser det som att alla åsikter och slutsatser måste formas av såväl kunskap och insikt som av känslor. En god tanke är att fakta ska få möta kreativitet för att i slutändan landa i något konstruktivt. Objektiva saker blir som mest intressanta när de får möta personliga ställningstaganden.

Har jag flummat iväg? För att försöka sammanfatta dessa ansatser vill jag slå ett slag för att vinkritikern i inledningen är av sällsynt art. Det flesta vinskribenter ställer sig mer ödmjukt till sitt yrke. Belyser vinet utifrån såväl kunskap som insikt om och nyfikenhet inför arbetet i vingårdar och vinerier. Smakar det med såväl teoretiska kunskaper som med känsla inför vinböndernas idéer och utmaningar. Och slutligen – för våra utlåtanden vidare med respekt inför allas olika smaker och tycken.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons