Annons

Vinner gör den som slutar kriga

Förlust av någon du älskar. Du krockar med din nyrenoverade bil. Jobbet du hett eftertraktar gick till någon annan ... Det är motgångar som väcker svåra känslor, och en brännande lusta att ta strid! Men psykologen Anna Kåver föreslår en motsatt strategi. Acceptera läget, och dina känslor, precis som de är. Då kan vi agera klokare.

Publicerad

Tänk dig att din partner har hittat en annan. Du står där med barnen, bostaden, alla minnen och livet ni byggt upp tillsammans under många, många år – och känner att världen fullständigt rasar.
Om bara den där andra aldrig funnits, tänker du. Om bara din partner hade stannat. Om bara … Och din reaktion är fullt begriplig: NEJ! Du vill inte det här. Du bara vill inte. Du tänker ta strid, lita på det!
Ja, varför skulle du acceptera att bli lämnad för en annan?
Naturligtvis inte. Men om din partner till slut ändå går ifrån dig, finns det något som skulle kunna förändras till din fördel med det lilla – och stora – ordet acceptans.
Patienterna brukar bli arga när Anna Kåver föreslår det här gamla zenbuddhistiska begreppet som en metod för att hantera starka, negativa känslor. Men när de förstår att hon knappast menar att passivt finna sig i oförrätter, utan att skaffa sig den bästa möjliga grunden för att handla konstruktivt – då säger många att något händer när de prövat några gånger: De som accepterar verkligheten så som den är, känner mer självrespekt, har mindre ångest och får ett större lugn.

Begreppet acceptans är huvudtemat i psykologen Anna Kåvers lilla bok Att leva ett liv, inte vinna ett krig som kommit ut i höst tillsammans med kollegan Åsa Nilsonnes Vem är det som bestämmer i ditt liv? De har arbetat många år ihop, särskilt med kvinnor som skadar sig själva och har diagnosen borderline personlighetsstörning. Och då gäller problemen knappast ”bara” skilsmässokaos och normal övergivenhet, utan trauman från psykisk terror, våld och övergrepp under uppväxten.
Och till dem säger terapeuterna acceptans? Ja, faktiskt.
– Det handlar om att radikalt acceptera sin yttre och inre tillvaro, förklarar Anna Kåver. Det är då man kan gå framåt, mot det man värderar. Acceptera och förändra är två sidor av samma mynt – inte varandras motsatser.
Så här menar hon: Om din partner lämnar dig, kan tanken på att ”acceptera” situationen vara nästan omöjlig. Du kan inte låta bli att grubbla på vad som kunde och borde varit annorlunda. Men i den här vägran att inse vad som händer, och vad som har hänt, lurar förlamningen. Det är lätt att fastna i en kamp som ofta blir destruktiv.
– Att vägra acceptera verkligheten är passivt, som att sitta på händerna. Och, konstaterar Anna Kåver, det tar mycket kraft att kriga mot verkligheten. Den kamp man bygger upp binder mycket energi och hindrar en från att agera.
Istället försöker hon få sina patienter att inse:
– Det finns mycket i livet som vi inte kan påverka.
Ett slags fatalism?
– Tanken är knappast ny, men ovan i psykoterapin. Beställningen när man söker hjälp är ju: Ändra mig! Patienten har fokus på förändring och en önskan att ta bort alla svåra känslor.

Annons
Annons
Annons
Annons