Annons

Vinet – direkt från glaset till hjärtat

Illustrationsbild
Illustrationsbild Foto: Vilhelm Stokstad/TT

Ord och vin kan vara vackert ihop, men ger inte alltid vinet full rättvisa. Det är när vinet får tala utan omvägar och direkt ur glaset, som du får ut mest av din vinupplevelse.

Under strecket
Publicerad

Jag älskar ord. Ord är mitt levebröd, min passion och jag kan sitta i evigheter och vända och vrida på formuleringar för att hitta precis rätt uttryck och ton. Jag tröttnar aldrig på ord.
Samtidigt kan jag, just vad gäller vin, ibland önska att jag använt min sommelierexamen till att jobba på krogen istället för att skriva. Helt enkelt för att det är mycket som går förlorat på vägen mellan vinglaset och tidningssidan. Ord är trots allt bara ord, och vin är… något magiskt. Än så länge har jag heller inte läst en enda skribent eller vinjournalist, varken i Sverige eller internationellt, som beskrivit vin på ett sätt som verkligen ger vinet full rättvisa. Ord är toppen för att berätta stories, för att inspirera och informera.
Men för att verkligen beskriva vinets sanna väsen är orden ibland fattiga.

Än så länge har jag heller inte läst en enda skribent eller vinjournalist, varken i Sverige eller internationellt, som beskrivit vin på ett sätt som verkligen ger vinet full rättvisa.

Det är lite som det där gamla klassiska citatet ”to write about music is like dancing about architecture”. Vi har sett och försökt alla varianter: de tekniska vinbeskrivningarna tryfferade med vinlingo som ”malolaktisk”, ”pyrasiner” och annat som lätt kan bli både avskräckande och världsfrånvänt för vem som helst. Och så det andra spektrat när vin beskrivs som ”en soluppgång över en värmländsk tjärn”, ”min mormors gamla regnrock” eller varför inte ”en orgie i munnen”. Visst, levande, kul och poetiskt, men också rätt abstrakt eftersom att vi alla har olika referensramar.

Annons
Annons

Ja, så därför drömmer jag ibland om att stå där bakom baren eller på restauranggolvet och kommunicera vin på det enda sätt som egentligen fungerar: genom själva drickupplevelsen. Ställa fram ett glas, hälla upp, låta gästen ta en sipp, se reaktionen och först efter det prata om vinet.

När jag håller vinprovningar brukar jag ofta göra precis så: istället för att ställa mig och orera om druvsorter, tillverkningsmetoder, klimat och annan kalenderbitarfakta är det bästa att bara låta folk smaka. För det är ju det allting handlar om: att låta vinet tala till oss direkt ur glaset utan omvägar genom en skribenthjärna och ett tangentbord. Den typen av provningar är oftast de allra bästa, just för att de direkt föder engagemang, nyfikenhet, tankar och känslor. Det leder i sin tur så att säga bakvägen in på mer tekniska saker som påverkar vinets smak.

En annan fördel med sommelierernas kommunikation är att den inte kräver så mycket analys. Varför måste man egentligen tänka och analysera så mycket? Det räcker väl med att uppleva – är det gott eller inte? Restsocker hit, tanniner och syranivåer dit – spelar det någon roll? Vin ska ju bara drickas, njutas, upplevas, skapa minnen.

Men, jag är trots allt bättre på ord än att jobba på krog. Jag lämnar med varm hand över just den biten till alla skickliga sommelierer där ute, så får jag fortsätta göra mitt bästa för passionen, inspirationen och lusten ska sippra fram ur tidningssidorna, till er läsare.
I sommar är mitt mål att konsumera vin på sommelierens vis, snarare än skribentens: Utan analyser, bara direkt kommunikation från glas till hjärta. Njut av sommaren, skål!

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons