Recension

Number 11Vindlande vänstersatir med Evelyn Waugh-bett

Tjugoåriga Rachel är informator åt ett par uttråkade tvillingar i en av Londons överklassfamiljer – och huvudperson i Jonathan Coes ”Number 11”. En flätverksroman om ett Storbritannien där nedmonteringen av välfärdssamhället har ställt de karriärklättrande och superrika mot de outbildade och socialt utslagna.

Under strecket
Publicerad
Jonathan Coe.

Jonathan Coe.

Foto: GL Portrait / Alamy / Alamy
Annons

”Allt som finns kan vägas och mätas”, menade fysikern lord Kelvin på 1800-talet. Det är den vetenskapliga positivismens dogm som alltmer expanderar i vår tid – exempelvis inom psykiatrin – och ett av de mer utarmande tänkesätten i historien. Jonathan Coes nya roman ”Number 11” berättar om människor i nutidens England som på motsvarande sätt menar att allt som finns kan räknas i pengar. Universitetsläraren Laura säger till sin tidigare student Rachel: ”Vi har att göra med människor som inte har någon som helst aning om att någonting är viktigt om man inte kan sätta ett pris på det." Här genljuder Karl Marx framsynta utsaga i ”Kapitalet”: ”Under kapitalismen får också sådant som inte har något värde ett pris, exempelvis heder och ära”.

Laura har lämnat sin tjänst i Oxford, hon har sett hur utbildning degraderas till varor och ses i termer av framtida profit i stället för något som vidgar unga sinnen genom kunskap, förståelse, kraften hos själva tänkandet. Nu arbetar hon på Institutet för Kvalitetsvärdering där hälsa och sjukdom elegant omvandlas till vinster och kostnader under ledning av den hale lord Lucrum (köpt adelsskap). Laura vill bekämpa fienden på deras egen mark: de kallt karriärklättrande lierade med de superrika i utslagningens, obildningens och den sociala nedrustningen nya United Kingdom.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons