”Vindkraftsstrategin riskerar att misslyckas”
Mycket talar för att frågan om lokal kompensation blir avgörande för vindkraftens fortsatta utbyggnad. Växande motstånd kan skjuta den nationella vindkraftsstrategin i sank, skriver professor Hans Westlund.
Sverige befinner sig i en omfattande energipolitisk omvandling. Riksdagen har beslutat att år 2040 ska Sveriges elproduktion vara 100 procent förnybar. Kärnkraften håller på att fasas ut och det ersättningsalternativ som främst står till hands är vindkraft. Det tillkommer dessutom nybehov av el på grund av växande befolkning, samt elektrifiering av transportsektorn och stålindustrin, samtidigt som gamla vindkraftverk och biokraftanläggningar tjänar ut och måste ersättas. På uppdrag av regeringen presenterade därför Energimyndigheten och Naturvårdsverket den 28 januari en nationell strategi för en hållbar vindkraftsutbyggnad.
Enligt Energimyndighetens beräkningar kommer anläggningar med en sammanlagd årsproduktion på över 100 TWh att behöva byggas fram till cirka 2045. Det är dock möjligt att dessa beräkningar kraftigt underskattar behovet av ny elektricitet. LKAB:s besked i november 2020 att man kommer att lägga om produktionen från pellets till koldioxidfri järnsvamp beräknas årligen ta hela 55 TWh i anspråk, det vill säga en tredjedel av dagens elproduktion. Detta är en ny, tillkommande efterfrågan som inte har ingått i tidigare beräkningar.