X
Annons
X
Krönika

Andreas Grube: Vin, liksom livet, ska vara lustfyllt

Läs mer om Fredagsvinet

Scenen: En stimmig krog i Tain l’Hermitage i norra Rhônedalen. Den bullrige, högt skrattande mannen mitt emot mig heter Matthieu Barret. Hans rundlagda figur, vildvuxna skägg och yviga hår (plus tempot i vilket han sänker sina vinglas) skvallrar om en man med aptit på livet, och passar väl in i beskrivningen många i dalen använder på honom: ”A madman". En galning.

Må så vara, men hans filosofi, både vad gäller livet och vinet, är enkel: "Att göra vin handlar till hundra procent om lust. Är det inte kul kan man lika gärna lägga av. Jag ser mig inte ens som vinmakare, jag är en passionerad amatör med ett extremt vinintresse", säger Matthieu och bryter ut i ett långt, högljutt skratt som ekar i lokalen och får alla andra i rummet att vrida sina huvuden mot vårt bord.

Han använder såklart ett betydligt mer, ska vi säga målande, språk än så men jag väljer att censurera så att ingen sätter morgonkaffet i halsen.

Annons
X

Att monsieur Barret bryter konventioner, ger blanka f-n i traditioner, utmanar, tänker utanför boxen och dessutom gör magiskt bra viner bidrar såklart till mitt gillande, men jag är verkligen benägen att hålla med om hans grundfilosofi. Utan lust kan man lika gärna låta bli, oavsett om det handlar om vin eller något annat i livet.
Vi drivs alla av olika saker. Somliga av pengar, revansch, eller kanske uppmärksamhet i form av kändisskap eller bara likes på instagram. Somliga av lust.

I vinvärlden är skillnaderna ofta enorma. Somliga vill bygga imperier och tjäna miljarder, andra vill bruka sin jord, fokusera på sin lilla jordplätt och i största allmänhet njuta av livet.

Jag har också jagat efter en massa saker i livet, ibland utan att ens veta vad. Men till slut landar det i just det enkla ordet: Lust. Jag vill jobba med projekt som bygger på lust, och förhoppningsvis kommer andra belöningar på vägen. Eller inte, och det är inte heller det väsentliga.

I vinvärlden är skillnaderna ofta enorma. Somliga vill bygga imperier och tjäna miljarder, andra vill bruka sin jord, fokusera på sin lilla jordplätt och i största allmänhet njuta av livet.

En annan av de vinmakare jag träffar under rundresan i Rhône är Fabricio Gripa, vinmakare på familjedomänen som bär hans efternamn. Domänen består av ungefär sexton hektar vinmark och när jag frågar honom om han inte vill expandera tittar han på mig som om jag vore från en annan planet. "Va, varför skulle jag vilja det!? Jag vill tillbringa mina dagar ute i vingårdarna, och jag har mer än nog att göra ändå. Jag har inget intresse av att vara business man och åka runt i världen som någon slags bilhandlare och göra reklam för att kunna kränga mer. Jag trivs bra som det är".

Jag vet inte riktigt varför den inställningen gör mig så glad? Kanske för att det ger sken av en människa som både funnit sitt kall och samtidigt hittat någon slags balans och harmoni i det här livspusslet (eller livslegot som man också kan kalla det: ingen bit är den andra lik, och det är alltid några som inte passar ihop). Kanske för att det är en smula befriande med människor som inte känner behovet av att alltid jaga efter mer, att synas mer, tjäna mer. Matthieu, Fabricio och ni andra där ute: skål för er och för inspirationen ni ger.

Annons
X
Annons
X
Annons
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X