”Vill vi ha tio år av kortsiktig forskningspolitik?”

Vi uppmanar regeringen att dra tillbaka det illa genomtänkta förslaget om samverkan i forskningspropositionen. Risken är stor att dålig forskning med mycket samverkan slår ut bra forskning med mindre samverkan. Det skriver professorer vid Kungl. Vetenskapsakademiens kommitté för forskningspolitiska frågor.

Under strecket
Publicerad

Det mest problematiska av de finansieringsvillkor som regeringen vill införa är kravet på samverkan med näringsliv och andra aktörer i samhället, skriver professorer om forskningspropositionen. På bilden, forskningsminister Helene Hellmark Knutsson.

Foto: Henrik Montgomery/TT
Annons

Innovation 400, samverkan 207 och utmaning 143. Så många gånger förekommer de här orden i regeringens nyligen offentliggjorda forskningsproposition. Man kunde tro att den har blivit felrubricerad, att det snarast är en innovationsproposition som lagts fram. Detta, särskilt som orden samhällsvetenskap, grundforskning, humaniora samt naturvetenskap bara används 15-4 gånger – i fallande ordning.

Ordfördelningen säger verkligen något om vad som betonas i den här propositionen, för trots att den förstås innehåller en hel del åtgärder som rör vetenskapens villkor, framstår förslagen i hög grad som instrumentella för det överordnade ändamålet att främja den svenska industrins konkurrenskraft via innovationer i ordets snäva patentmening. Därför återfinns inte mycket om hur regeringen med politiska medel vill bidra till att skapa så gynnsamma villkor som möjligt för den vetenskapliga kunskapsutvecklingen. Vi finner inget substantiellt om vad regeringen vill göra för att skydda och stärka en akademisk kultur där forskarna stimuleras att ställa så bra frågor som möjligt och där de ges rimligt med tid att hålla fast vid dem trots ideliga skiften i vad som fångar och oroar politiker och medborgare, så att de kan ge verkligt hållbara och långsiktigt användbara svar på sina och medborgarnas frågor.

Annons
Annons
Annons