Fotograf samtliga bilder: Staffan Löwstedt
Fotograf samtliga bilder: Staffan Löwstedt

”Är så pass grov att inte ens SD kan använda honom”

Han lever under ständigt dödshot från militanta islamister sedan 2007 då hans Muhammed-karikatyr publicerades i Nerikes Allehanda. I dag vågar få ställa ut Lars Vilks konst. Har en konstnär ett ansvar bortom det rent juridiska, och hur ser han på de högerextrema krafter han kommit att associeras med?

Publicerad

Jag träffar honom på polisstationen i Malmö, en rätt absurd plats för ett samtal om konstens frihet. Sedan Lars Vilks teckning av Muhammed som rondellhund publicerades för snart tolv år sedan lever han under konstant dödshot från militanta islamister och med ständigt livvaktsskydd. Det är ett frihetsberövande som aldrig kommer att ta slut. 2015 klarade han sig med nöd och näppe undan ett förmodat mordförsök i Köpenhamn. Man tycker att Vilks borde vara på allas läppar, särskilt i kulturvärlden, men det är han inte. Det har varit tyst kring konstnären bra länge nu. I ett Sverige där vi säger oss värna yttrandefriheten tycks vi ha svårt att stå upp för den konst som blir obekväm på riktigt.

Men frågan jag går och bär på handlar om en konstnärs ansvar bortom det rent juridiska. Om det verk man skapat sårar människor. Om det man vill säga drunknar i ett hav av upprördhet. Ska man då ändå fortsätta? Sedan undrar jag naturligtvis om Vilks kopplingar till Sverigedemokraterna, och hur han ser på de högerextrema krafter han på senare tid kommit att associeras med. Bör det betraktas som ett uttryck för ett ideologiskt ställningstagande, eller är det en del av konstverket?