Annons

Slutet på historienVilket snopet avslut, Guillou – är det 1990-talets fel?

Tio år och lika många böcker – ”Slutet på historien” är sista delen i Jan Guillous romanserie om familjen Lauritzen.
Tio år och lika många böcker – ”Slutet på historien” är sista delen i Jan Guillous romanserie om familjen Lauritzen. Foto: Anna-Lena Ahlström

Jan Guillou kryddar sista boken om Lauritzen-klanen med en återkomst för familjens nazist. Men det räcker inte. Slutet på den tio böcker långa sviten saknar tidigare delars nerv och energi. ”Snöpligt” tycker Therese Eriksson.

Under strecket
Publicerad

Det här var snöpligt. I dubbel bemärkelse. Efter knappt tio år är den tionde och sista boken i romansviten ”Det stora århundradet” här, och Jan Guillous jätteprojekt är i hamn. Men, ”Slutet på historien” – som romanen lite tvetydigt heter – utgör ett snopet avslut. Det lilla slutet, den tionde bokens upplösning, är hastigt och otillfredsställande, men det gäller också för hela romanen såsom avslut på sviten betraktad. ”Slutet på historien” blir aldrig riktigt den ’grand final’ man hoppats att den skulle bli.
Kanske är det 1990-talets fel. Kanske är det förra århundradets sista decennium en lite blek historisk parentes med blicken fäst mot millennieskiftet, trots att det som alla andra epoker har sin beskärda del av katastrofer och dramatik (Lasermannen, Estonia, finanskris); kanske är årtiondet liksom hemlöst inklämt mellan gammalt och nytt, det stora 1900-talet och det nya årtusendet. Kanske beror det på att Jan Guillou, som han berättar i Kristina Hedbergs dokumentär ”Den överlägsne journalisten”, har haft bråttom med att färdigställa projektet.

Även om jag saknar den energi och nerv som återfinns på många håll i svitens föregående delar, är också mycket sig likt i ”Slutet på historien”. Berättelsen om familjen Lauritzen följer ett numera bekant mönster, där författaren låter ett fåtal av dess medlemmar spegla decenniet den aktuella romanen skildrar. I boken om 90-talet har han gett det dominerande perspektivet åt advokaten Eric Letang, central också i förra romanen ”Den andra dödssynden”, men kryddar genom att också låta släktens nazist, Lauritz Lauritzens försvunne och numera åldrade son Harald, göra oväntad comeback i handlingen.

Annons
Annons
Annons