Annons
X
Annons
X

Per Gudmundson: Vilken samarbetsregering?

Foto: CLAUDIO BRESCIANI / TT

Spinndoktorerna på det socialdemokratiska partihögkvarteret har bestämt sig för att döpa regeringen Löfven till ”samarbetsregeringen”. På socialdemokraternas hemsida presenteras ”Sveriges nya regering – samarbetsregeringen”. På en särskild sida samlas alla överenskommelser som gjorts i ”samarbetsregeringen”, och det finns en tagg för alla nyheter relaterade till ”samarbetsregeringen”. På Socialdemokraternas Facebook kan man se foton på ”samarbetsregeringen” och på Twitter har socialdemokraterna upprättat en lista där man kan följa ministrarna i ”samarbetsregeringen”.

Begreppet fanns också med i den regeringsförklaring Stefan Löfven läste upp: ”Vi tänker vara en samarbetsregering för hela Sverige.”

Det är lätt att förstå hur partistrategerna tänker. Få ord är så positivt värdeladdade i Sverige som ”samarbete”. Det kan knappast finnas något folk på jorden som är så konsensusorienterade som vi. Och om det någon gång till äventyrs skulle finnas en fråga där vi inte är överens så tillsätter vi en utredning för att ta reda på vad som har gått fel.

Annons
X

Epitetet ”samarbetsregeringen” är så inställsamt gentemot svenska väljare att det knappt skulle kunna slås av ”regeringen som är snäll mot katter och barn”.

En lustig detalj är att Miljöpartiet inte alls förmedlar samma bild av intentionerna med regeringsmakten. På MP:s hemsida läser man inte mycket om samarbete. I stället talar partiet om ”Miljöpartiet i regering”, om ”Sveriges sex första gröna ministrar”, och här kan man läsa ”hela listan med grön regeringspolitik”. Miljöpartiet verkar inte ens samarbeta med Socialdemokraterna.

Den nya regeringens första dagar har mycket riktigt inte varit särskilt samförståndsinriktade. Miljöpartiet svek den blocköverskridande friskoleuppgörelsen och regeringen gjorde upp med Vänsterpartiet om stopp för vinster i välfärden. I utrikespolitiken deklarerade regeringen helt ensidigt att Palestina ska erkännas. I energipolitiken påstod Stefan Löfven att regeringen kom med en utsträckt hand över blockgränsen, samtidigt som regeringens ”ingångsvärde” att göra det omöjligt med ny kärnkraft uteslöt alla former av dialog.

Som en före detta allianstjänsteman uttryckte det: av Löfvens utsträckta hand återstod bara ett långfinger.

För att förstå Socialdemokraternas syn på ”samarbete” behöver man kanske känna till deras definition av motsatsen. ”Konfrontationspolitik” var Olof Palmes namn på uppkomsten av ett borgerligt block på 1970-talet. Palme predikade i stället samarbete. Ett sammanhållet borgerligt block hotade nämligen den socialdemokratiska makt som annars alltid skulle kunna bibehållas genom hoppande majoriteter. Borgerligheten insåg att socialdemokraternas version av ”samarbete” bara var en omskrivning för evigt socialdemokratiskt styre.

När Stefan Löfven i dag åter säger att Socialdemokraterna syftar till ”samarbete” fungerar det på samma sätt. Löfven riktar sina inviter till enbart Folkpartiet och Centerpartiet. Syftet är att spräcka det borgerliga blocket, och inget annat. Hade Löfven varit intresserad av riktig samverkan hade han talat med Alliansen som helhet. Detta är inte ”samarbetsregeringen” intresserad av.

Än så länge har inte begreppet ”samarbetsregeringen” lyft. På Twitter är det bara en person som har använt hashtaggen #samarbetsregeringen. Det är en framträdande miljöpartist i Stockholm. Han skriver att en ”samarbetsregering kan inte ägna mandatperioden åt att bara söka breda uppgörelser”, och att regeringen ”måste gå på offensiven” ”med full kraft”.

Så ser ”samarbetet” ut i praktiken.

Annons
Annons
X
Foto: CLAUDIO BRESCIANI / TT Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X