X
Annons
X
Recension

Rebell med frusna fötter Vilken roman det hade kunnat bli

"Det här är Sverige tvåtusen år efter Kristus, tänker jag, och vi behöver en Frälsare." Den som tänker är Stella Björk, huvudperson i Johanna Nilssons tredje roman. Stella har lämnat teologistudierna bakom sig för att studera på Handelshögskolan i Stockholm. Hon har bytt Gud mot Mammon, i tron att det kanske kan hjälpa henne att bättre förstå den värld hon ser omkring sig.
En värld där hjärtsjuka män alltid går före anorektiska flickor i sjukhuskön, där uteliggarna blir allt fler, där småflickor diskuterar analsex och där dokusåpor räknas som verkligare än verkligheten. En värld där ingen längre talar om människovärde, bara om humankapital. Stella varken kan eller vill anpassa sig till skolans kultur och värderingar, och startar i hemlighet en fridsam motståndsrörelse, FAA - Föreningen för Anonyma Aktiemissbrukare. Hennes aktion sätter igång ett skeende som hon snabbt förlorar kontrollen över och det hela slutar i studentuppror och ockupation av skolan.
Johanna Nilsson går själv på Handelshögskolan, och att förlägga en samtidskritisk roman just dit är alls ingen dum idé. Problemet är bara att Rebell med frusna fötter är mer samhällskritik än litteratur, mer pamflett än roman. Nilsson har så mycket att säga om samtiden att hon glömmer att hon också har en historia att berätta. Det är svårt att riktigt bry sig om Stella och hennes bekymmer med livets mening, pojkvänner, sjuk mormor, tam ödla och alla mer eller mindre genomförbara projekt. Hon blir en spelpjäs som författaren flyttar runt till olika miljöer och situationer - allt för att få chansen att kommentera ännu en sida av vår samtid. Stella i invandrarförorten, Stella på Götgatan under Reclaim the City-demonstration, Stella i överklasskolan, Stella hos uteliggarna, Stella på det underbemannade sjukhuset. Etc, etc.

Romanen fungerar bäst så länge den utspelas på själva Handelshögskolan. Här lär sig elitens barn att säga "regressionsanalys" och "butterfly spread". Företag sponsrar med gratisluncher och håller föredrag på bästa managementska, alltmedan "Saltsjöbadsglinen" med religiös nit följer Dow Jones upp- och nedgångar och omvandlar sina vinster till diverse statusobjekt.
Att önska sig en annan historia än den man faktiskt läser är knappast meningsfullt, men jag kan inte låta bli att sakna den roman detta hade kunnat bli om Johanna Nilsson på allvar bestämt sig för att skriva om priviligierade överklassungdomar. Hur ofta skildras de i svensk skönlitteratur? De ansatser åt det hållet som faktiskt görs här antyder att denna icke existerande Johanna Nilsson-roman skulle ha varit rolig, elak, ömsint och insiktsfull.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X