Annons
X
Annons
X
Ledare
Gäst

Vilken berättelse ska hålla samman Sverige?

Säkerhetsrådet

Förr fanns ”folkhemmet”. Men vad är det som idag förklarar idén med vårt land och varför vi ska hålla ihop, undrar Jan Kallberg.

[object Object]
Men vad är det vi samlas kring, egentligen? Foto: Hasse Holmberg

Den nationella berättelsen, förklaringen varför en nation finns, framställs idag ofta som omodern. Ur mitt perspektiv är det som att hävda att kväve eller syre är förlegade begrepp; den nationella berättelsen är ju central för nationell överlevnad.

Nationer formeras och hålls ihop av två krafter som ibland sammanfaller – kulturell etnisk gemenskap eller en idé.  Generellt sett bör en av faktorerna vara närvarande för att en nation ska klara sig på den långsiktiga resan. Det tidiga USA formerades av en idé – understödd med den gemenskap som man delade i att vara kolonisatörer under brittiska Kronan. Polen krävde självständighet efter första världskriget baserat på etnisk och kulturell gemenskap. Norge frigjorde sig från Sverige 1905 därför att man inte delade den svenska etniska kulturella gemskapen och saknade idégemenskap. Dessa två faktorer är instrumentella för att skapa en nation och därefter få en nation att bestå.  

För ett land som formerats under dessa faktorer övergår samhället till ett underhåll av förklaringen till dess existens som nation – den nationella berättelsen. Det narrativ som utgör den nationella berättelsen gör att människor är beredda att försvara nationen och känner gemenskap med nationen; den förklarar varför en nation finns, vad den erbjuder, motiverar dess medborgare att vara nationen trogen och är en förutsättning för uppoffringar i nationens intresse.

Annons
X

När barnen samlas i amerikanska skolor varje morgon för att svära trohet till konstitutionen, inte presidenten eller kongressen, utan till författningen är det ett exempel på hur en nationell berättelse förklarar för kommande generationer den idé som håller nationen samman. Rätten till frihet, att vi är alla födda jämlika, rätten att söka sin lycka och vikten av att lagar är förutsägbara och kommer från folket inpräntas från barnaåren. Det finns en levande förståelse för varför samhället finns till.    

Säkerhetspolitiska debatter tenderar att bli teknokratiska, en mix av geopolitiska begrepp och referenser till militär förmåga – men den viktigaste säkerhetspolitiska utmaningen är att få människor att vara motiverade att försvara landet.

Där underskattas betydelsen av den nationella berättelsen och förståelsen av att en beskrivning varför en nation existerar är något som inte kommer uppifrån utan blir en del i det dagliga nätverk vi kallar samhälle.

För en svenskspråkig men utomstående observatör av ett Sverige i förändring där etniciteten ersätts med ett bredare mångfaldsbegrepp uppkommer frågan var den idé finns som bär upp det svenska samhället. Det finns en löst formulerad generell idékatalog om mänskliga rättigheter, gendermedvetenhet, hållbar miljö, och allas rätt till offentlig service.

Men frågan är om dessa idéer är en nationell berättelse eller om de mer liknar ett elitistiskt drömlandskap som ingen i Ljusnarsberg, Lindesberg eller Fredriksberg ens reflekterar över som en del i deras verklighet.  

Det gamla ”folkhemmet” som en gång var den stora nationella berättelsen som fick dem från Ljusnarsberg, Lindesberg och Fredriksberg att inställa sig som skyttesoldater till repetitionsövningar har försvunnit och för en utomstående är avsaknaden av en ny funktionell nationell berättelse som övertygar uppenbar.

I Sverige ser jag inte vilken berättelse som har tagit vid och som ska övertyga enskilda att ta risker för ett land man är förknippat med.

JAN KALLBERG är disputerad statsvetare och jurist, bitr professor vid USA:s militärakademi, West Point. Artikeln reflekterar hans personliga uppfattning och saknar koppling till tjänsteställning och arbetsgivare.

Annons

Men vad är det vi samlas kring, egentligen?

Foto: Hasse Holmberg Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X