X
Annons
X
Recension

Ekelunds hunger Vilhelm Ekelund ur nytt perspektiv

Gunnar Ekelöf intar i svensk litteratur i dag samma position som, låt oss säga, Erik Axel Karlfeldt gjorde 1932, när debutsamlingen sent på jorden låg på bokhandelsdiskarna för första gången. Man kan fråga sig varför. Så var det ju definitivt inte under Ekelöfs livstid.

Som lyrikforskare har Anders Olsson skrivit monografier över Gunnar Ekelöf och Gunnar Björling. När han nu för tredje gången dyker ned i ett författarskap, försjunker han i Vilhelm Ekelund. Både Ekelöf och Björling beundrade Ekelund och fick från honom bl a sitt intresse för vad som står skrivet ”mellan raderna”. I en aforism skriver den lärde smedsonen från Stehag i Skåne: ”Produktivt verkar en författare egentligen först då, när han förstår att icke endast packa sina rader, utan också att packa in mycket mellan sina rader. Det är mellan raderna du vinner dina bästa läsare.”

Men hur de än betygade honom sin vördnad, Björling flitigast, accepterade Ekelund inte sina lärjungar. Trots brev och försändelser av dedicerade böcker bevärdigade Ekelund aldrig sin finlandssvenske beundrare med ett enda svar utan avfärdade honom inför andra som "den finske dåren". Ekelöf uppfattades av Ekelund som något ännu värre, som tillgjord. Vännen K A Svensson försökte mildra Ekelunds negativa reaktion på att av Ekelöf ha fått sig tillskickat ett exemplar av "Dedikation" genom att framhålla några mindre vansinniga dikter i senare delen av boken, varpå Ekelund brevledes svarade: "Vansinniga skulle jag inte kalla dem - det är alldeles för vackert ord för sådant. Vansinne är något man måste ha respekt för: en bok av en vansinnig person skulle jag läsa med största intresse. Nej, vad som berör en så ytterst vidrigt i den här sorten är just dess egenskap av motsats till vansinne: den är produkten av den kallaste avsiktlighet."

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X