Recension

Max och MoritzVildsinta illbattingar stör sommarfriden

Under strecket
Publicerad
Annons

Känsliga åskådare ombedes lämna platsen när Riksteaterns sommarföreställning för barn och vuxna drar igång. För på utomhusscenen ges plats åt de rent vederstyggligt vanartiga illbattingarna Max och Moritz, direkt hämtade från Wilhelm Buschs bildberättelse från 1865.
Regissören Ellen Lamm har i flera uppsättningar visat en speciell förkärlek för såväl onda barn som drastisk absurdism. Med Max och Moritz får hon sitt lystmäte. De är minsann inga vanliga odygdspåsar utan nästan groteskt påhittiga med sina sadistiska spratt. Kanske är dessa buspojkar den extrema bilden av alla rackarungars hemliga drömmar.

Ensemblen verkar ha haft vägarna förbi varuhusets sommaravdelning. Solstolar, grill, metspö, badmintonracket och andra attiraljer används
tillsammans med en gul husvagn på de mest uppfinningsrika sätt.
Filip Alexanderson och Alejandro Bonnet som de små otäckingarna och Calle Jacobson, som med komisk precision gör styckets alla mästrande och knasiga vuxna, är helt enkelt buskul. Spelstilen är en vildsint kombination av uppspeedat plastisk serieteckningsestetik, lätt ålderdomlig versberättelse och kvicktänkt improvisation. Också ett och annat busfrö i publiken får vara med på ett hörn.

Annons
Annons
Annons