Annons
X
Annons
X
Litteratur
Recension

Det var inte mitt fel – om konsten att ta ansvar Viktig etikdiskussion i de kränktas rike

Det var inte mitt fel – om konsten att ta ansvar

Författare
Genre
Sakprosa
Förlag
Ica bokförlag

175 s.

Etikforskaren Ann Heberlein har skrivit en både viktig och intressant bok, Det var inte mitt fel – om konsten att ta ansvar. Viktig för att den såsom populärfilosofi tillhör en ny art i den svenska bokfloran. Intressant för att den lyfter fram och förtjänstfull behandlar svenskarnas svårigheter med att förhålla sig moraliskt till varandra.

I bokens första kapitel introducerar Heberlein de två återkommande figurerna Kalle och Lisa. Kalle är en ung ”värsting” som haft en svår uppväxt och lever med en alkoholiserad mamma. I skolan mobbar han Lisa, som inte gjort någon förnär. Heberlein menar att svenskar i allmänhet, och svenska skolor i synnerhet, har sällsamt svårt att ställa Kalle till ansvar för sitt beteende. Anledningen är att man ser honom som ett offer, snarare än som en förövare. Men även om Kalle har det svårt, så gör man varken honom eller Lisa någon tjänst genom att ömka, förstå och ursäkta honom, menar Heberlein. Lisa får ingen upprättelse för att hon kränks, och riskerar att förlora sin självrespekt. Och Kalle behandlas i själva verket inte som en fullvärdig människa med moraliskt ansvar för sitt agerande. Därmed fråntar man honom den moraliska fostran som varje barn behöver för att kunna utvecklas till en ansvarstagande människa och medborgare.

Den förstående attityd som många uppvisar mot Kalle och hans gelikar är ett mönster som är återkommande i den svenska kulturen, menar Heberlein. Istället för att hålla människor ansvariga för sina beteenden och vanor behandlas de ofta som offer. Feta är offer för matindustrin, rökare för tobaksindustrin, ungdomar för dataspelsindustrin. Brottslingar är inte onda utan sjuka, och ska inte straffas utan behandlas.

Annons
X

Hela denna offermentalitet leder enligt Heberlein till att vi som ­individer tar allt mindre ansvar. Detta fenomen yttrar sig bland annat genom att vi lite till mans allt oftare förefaller bli kränkta. I ”de kränktas rike” blir studenter kränkta för att de inte klarar sina tentor, kriminella för att de häktas, brudpar för att prästen talar om Gud under vigseln, sjuka för att läkarna inte lyckas bota dem. Och när någon ställer någon till ansvar för något fel, ja då känner sig den felande genast kränkt.

Jag tycker att Heberlein genom exempel av det här slaget lyckas sätta fingret på någonting mycket väsentligt i vår samtidskultur. Jag har själv noterat hur våra tilltagande svårigheter med att relatera moraliskt till varandra yttrar sig också i själva språket. Ord som ondska, hämnd eller hat väjer vi för – det är som om de tillhörde en annan, mer primitiv, tid. Vissa ­andra begrepp, såsom straff, botgöring och försoning, tycks vi nästan inte längre förstå.

Heberlein väcker både de moraliska orden och de moraliska känslorna till liv. Och hon gör det på ett enkelt, direkt språk som även de som inte är skolade filosofer eller teologer utan svårighet kan ta till sig. Det är därför boken är viktig. Den för filosofin ut från de dammiga seminarierum, där den alltför länge varit instängd. Det är bra både för filosofin, och för de människor som nu för första gången kan stifta bekantskap med filosofi.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Paradoxalt nog tycker jag emellertid att Heberleins ansats att göra moralfilosofin lättillgänglig också är bokens svaghet. Det blir nämligen lite för enkelt ibland, på ett sätt som gör att boken (säkert mot Heberleins vilja) kan uppfattas som en lite raljant manual i etik. Ibland tycker jag också att framställningen blir alltför ytlig. Det gäller exempelvis för diskussionen av normer och kritiken av altruismen. Jag tror inte att den här typen av svagheter nödvändigtvis kommer med den populära framställningsformen. Det visar Heberlein tydligt i de avsnitt där hon är som bäst.

    Kommentera: Tar individen sitt ansvar? svd.se
    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X