Annons

Vikten av att umgås med det omänskliga

Mikrograf av mycorrhiza – symbiosen mellan en svamps  hyfer och en växts rottrådar – en av de häpnadsväckande livsformer som Macfarlane skildrar i boken ”Underland”.
Mikrograf av mycorrhiza – symbiosen mellan en svamps hyfer och en växts rottrådar – en av de häpnadsväckande livsformer som Macfarlane skildrar i boken ”Underland”. Foto: TT

Vad säger oss det omänskliga om människan, underjorden om jorden? En ny bok tar med läsaren på en essäistisk utflykt nedåt för att i samtal med ­speleologer, fiskare och konstnärer utforska vad som döljer sig i de underjordiska världar vi vanligtvis inte kommer i kontakt med.

Publicerad

Få förnumstiga uttryck har sådan relevans i dag som ”Det som göms i snö kommer upp i tö”. Stora delar av planeten smälter, med konsekvenser som ingen kan överblicka. Det enda vi kan vara säkra på är långtgående omvandlingar. Ibland är processen mer lokal och gripbar: en depå från kalla kriget med giftiga preparat, som övergetts för att begravas i snö, tränger upp ur djupet; djur-kadaver med mjältbrand som för 70 år sedan packades in av permafrosten i Sibirien frigörs och sätter bakterierna i rörelse på nytt. Berättelserna är många. Men den mest oöverskådliga smältningen är ismassorna som löses upp i Arktis, som inte bara kommer att dränka städer, byar, öar, utan också framkalla feedbackloopar som påskyndar förändringen av klimat och miljö.

Dessa skeenden skulle kunna beskrivas som en bio-geo-kemisk variation av det bortträngdas återkomst. Baksidan av modernitetens vetenskapligt sanktionerade ­utgrävning och exploatering blottläggs. Det som kastats bort eller stuvats undan återvänder till ljuset.

Annons
Annons
Annons
Annons