Annons
Recension

VigselnVigseln - helt överväldigande bra

I Vigseln på Turteatern  händer fruktansvärda saker, men de väcker snarare tankar än känslor, skriver recensenten.
I Vigseln på Turteatern händer fruktansvärda saker, men de väcker snarare tankar än känslor, skriver recensenten. Foto: JONAS JÖRNEBERG/TURTEATERN
Publicerad

Vigseln på Turteatern i Kärrtorp är helt överväldigande bra. Främst slås jag av medvetenheten i alla uttryck: där spelar en fluga ett trumpetsolo i en krigsscenografi med taggtrådsstängsel, sandsäckar och kamouflagenät; där rör sig Carina Ehrenholms Wladek som en reservdelsmänniska innan hon/han skakar på sig och blir ”som vanligt”.

För övrigt är ingenting som vanligt. Alla är märkta av kriget. I denna groteska dröm/hemkomst ser Fadern (Hannes Meidal) ut som en blandning av nazistofficer och Nosferatu, helt i svart och med en revolver klistrad vid handen, huvudet täckt av blodiga sår. Sally Palmquist Procopé försöker vara den Goda Modern, prydd med ett stort svart kors.

Annons
Annons
Annons
Annons