Annons
Recension

VigselnVigseln - helt överväldigande bra

I Vigseln på Turteatern  händer fruktansvärda saker, men de väcker snarare tankar än känslor, skriver recensenten.
I Vigseln på Turteatern händer fruktansvärda saker, men de väcker snarare tankar än känslor, skriver recensenten. Foto: JONAS JÖRNEBERG/TURTEATERN
Under strecket
Publicerad

Vigseln på Turteatern i Kärrtorp är helt överväldigande bra. Främst slås jag av medvetenheten i alla uttryck: där spelar en fluga ett trumpetsolo i en krigsscenografi med taggtrådsstängsel, sandsäckar och kamouflagenät; där rör sig Carina Ehrenholms Wladek som en reservdelsmänniska innan hon/han skakar på sig och blir ”som vanligt”.

För övrigt är ingenting som vanligt. Alla är märkta av kriget. I denna groteska dröm/hemkomst ser Fadern (Hannes Meidal) ut som en blandning av nazistofficer och Nosferatu, helt i svart och med en revolver klistrad vid handen, huvudet täckt av blodiga sår. Sally Palmquist Procopé försöker vara den Goda Modern, prydd med ett stort svart kors.

Annons
Annons
Annons