Mat & dryck

Viggo Cavling: På Voisine är våren romantisk

Den som besöker söderkrogen Voisine med en dejt får vara beredd på att det kan sluta med bröllop.

Det är ingen slump att Jesus första mirakel i Bibeln är när han gjorde vin av vatten. Det hela skedde på ett bröllop i Kana och när vinet höll på att ta slut klev Jesus in i världshistorien och beordrade fram vatten som när det hälldes ur karafferna var just vin. Till råga på allt var vinet bättre än det som serverades tidigare på kvällen. 

Annons

Hur vinet smakade för drygt 2 000 år sedan kan vi förstås inte veta. Men en rimlig gissning är att det påminde om dagens naturvin, alltså strävt och spetsigt. Med stor sannolikhet var det både surt och mycket sött. Dagens möjligheter att filtrera vin och addera svavel, grisfett, sorbinsyra, mögelgift och andra märkliga substanser fanns inte på Jesu tid. Hade vår frälsare fått smaka ett svenskproducerat lådvin hade han blivit chockad. 

Vinet har alltså förändrats, men vinets roll som navet i vår kultur är densamma. Ett bröllop utan vin är i stora delar av världen inget bröllop. Och de människor som kan skapa och presentera ett gott vin är näst intill gudomliga. En av dessa hjältar är sommelieren Bea Becher. Vill du lära dig mer om vin ska du lyssna på hennes podcast Vinpratarna. Och vill du smaka viner som Bea gillar ska du besöka hennes och hennes kollega Jonas Sandbergs vinbar på Södermalm, Folii. 

Det bästa med Bea är att hon inte lider av åkomman som drabbar många vinmissionärer. Bea tror inte att hon är finare än sina gäster och hennes behov av att läxa upp sina adepter är noll och intet. Jag har i grunden inget emot snobbism, men en sommelier som vill frälsa mig från Chill Out-paradiset kommer inte få tips av mig. Jag gillar att halsa några glas lådvin framför På spåret och tänker fortsätta med detta så länge Fredrik Lindström älskar att garva åt sina egna skämt. Följaktligen har jag svårt för vinbarer i allmänhet och sommelier som dricker naturviner i synnerhet. Undantaget som bekräftar denna regel har i min värld varit Bea Becher och vinbaren Folii. 

Vid mitt senaste besök beställde jag två viner: ett som en person från Skövde tyckte om och ett som var det konstigaste vita vinet som huset förmådde få fram. Det senare hade kanske gjort Jesus religiös. Utseendet var färsköl, men smaken var obehaglig. Det andra vinet gjorde mig lycklig. Det smakade exakt som jag vill att ett vin ska smaka.

Efter en stund dök en av mina äldsta vänner upp. Vi drack upp, gick ut på gatan och in i lokalen bredvid, som Bea Becher och Jonas Sandberg tog över för några veckor sedan.

Här låg en gång i tiden den smått legendariska restaurangen Matkultur. Nu heter krogen Voisine, vilket är franska och betyder granne. Lokalen är ganska upplyst, men mysigt inredd med en lagom blandning loppisfynd och coola designmöbler. David Bowie i högtalarna. Vi inleder med hummer som smakar som den ska, om man uppskattar Carl Butlers kokbok. Alltså, rinniga, feta såser och tydliga franska smaker som tomat och vitlök. Kalvbrässen kan inordnas i samma mattradition. Det är som på en bättre sylta i Paris. Rustikt och välgjort. Fonderna får stå och puttra i några dagar. Vinerna håller hög klass. Jag är inte lika imponerad av huvudrätterna gnocchi och potatisgratäng. Den första är ganska stabbig och den andra smakar Konsum. 

Det är inget direkt fel på rätterna och priserna är minst sagt modesta med Stureplanshatten på. Om vi höll oss till enkom husets enklaste viner hade notan slutat på en bra bit under tusenlappen. 

Vi avrundar med en ljuvlig paj på grapefrukt och några hederliga små koppar kaffe i mormors gamla servis. 

Vad är då Voisine för slags krog? Jo, hit ska du gå med din partner eller en Tinder-dejt. Går du hit med någon du vill lära känna och bli förälskad i är det inte omöjligt att det slutar med ett bröllop. Voisine är mysigt på ett sätt som det aldrig någonsin blir på Stureplan. Axlarna är nersjunkna på ett sätt som aldrig kan hända på Östermalm. Det är intellektuellt och sofistikerat som det aldrig kan bli i Vasastan. Det är Södermalm när det är som bäst.

Till Toppen