Hugo Rehnberg

Sveriges mest omtalade intervjuform – nu som podcast. Hugo Rehnberg möter en ny gäst varje vecka.

GÅ TILL PODDEN

Lyssna på Min helg-podden

Sveriges mest omtalade intervjuform – nu som podcast. Hugo Rehnberg möter en ny gäst varje vecka.

GÅ TILL PODDEN
Foto: Beatrice Graalheim
Perfect Guide

Viggo Cavling: ”Blique by Nobis är coolaste takbaren i sommar”

Takbaren på Blique by Nobis är säsongens mest hyllade nyhet. Den lilla 40-stolskrogen Arc är minst lika bra.

Tjugo år gammal öppnade Sandro Catenacci sin första krog: Caina på Folkungagatan. Fyrtio år senare öppnas ännu ett hotell: Blique by Nobis
och två krogar: Boketto i bottenplan och takrestaurangen Arc elva våningar upp. Vad binder ihop de händelserna? Svar: Sandros personliga engagemang. Den första krogen byggde han med sina egna händer. Pappa blev kökschef. På Arc är Sandros yngre bror Stefano ansvarig för maten.

Annons

I receptionen på hotellet finns ett gäng konstverk. Det bästa verket är en vacker väv med ett Lennart Rodhe-motiv. Mittemot receptionen står en spretig metallgubbe signerad Joel Shapiro. Bägge verken är Sandros privata, utlånade till det nya hotellet.

Sandro har hela livet gått sin egen väg och i valet mellan att lyssna på andra och sitt eget hjärta har han alltid valt det senare. På Blique by Nobis möter hans skräddarsydda kostymer från Italien stjärnarkitekten Sigurd Lewerentz betongklump på innergården. Hotellets huvudbyggnad var en gång Philips gamla lager. Krocken har lett till ett konferenshotell som är tufft, men inte alls lika lyxigt som Nobis på Norrmalmstorg. Följaktligen är Nobisdoften som finns både på Stockholmshotellen och på Nobis i Köpenhamn inte här. Blique by Nobis uppgift är att suga upp affärsresenärerna som häckar på de stora kontoren i närheten. Jag inbillar mig att det är liv och rörelse här på vardagarna när kvarteren och Nya Karolinska sjuder av liv. På helgerna är denna del av Vasastan ganska död.

Oscar properties höga pinne reser sig som ett långfinger mot himlen. Än är bostadskrisen inte ett faktum. Snart kommer den andra pinnen och om allt går väl blir de två tornen ett V-tecken som till och med Dagens industris sura börsanalytiker upptäcker.

Sandro Catenaccis lilla pinne bredvid är som sagt bara 11 våningar och högst upp finns den 40 stolar stora krogen Arc. Att hitta rätt knapp i hissen är en utmaning, men när vi väl kommer upp är utsikten majestätisk. Ett nytt perspektiv på huvudstaden. På baksidan kan ni studera Stockholms frihetsgudinna. Mindre och vackrare än den i New Yorks hamn. 

Tredje gången jag kommer hit, en torsdag mitt i vårens flod av röda dagar, är Stefano själv på plats i köket och bland borden. Konceptet är euroasien. Svenska råvaror på asiatiskt vis. Vi inleder med en dry martini. Perfekt. Vi fortsätter med en svensk bläckfisk. Underbar. Texturen i ett blötdjur kan ibland bli seg och kännas gummi, men inte här. Tuggmotstånd, men inte tuggummi. Vacker färg och milda smaker. Absolut värd 165 kronor.

Sen blir det koreansk buffé. Ett otal små tallrikar dyker upp på bordet. Ris, sallad, såser och kimchi. Köttet kommer i tre omgångar: fläsk, kyckling och nöt. Grisen är doppad i teriyaki-sås, men utan att drunkna. Köttet har kokat länge, men behåller ändå en viss fasthet utan att bli seg. Långkok när det är som bäst. Kycklingen är kanske den svagaste grenen av dessa tre, men den funkar. Den läckra pepparsteken har en helt suverän sälta. Det är med denna skål ni ska avsluta måltiden. Det är starkt och hett, men utan att biffen krossar smaklökarna. Prislappen per kuvert är 425 kronor. Ett fynd.

Till detta vitt vin från Österrike. Vi avslutar med elegant teglass. Mums.

Foto: Beatrice Graalheim
Foto: Beatrice Graalheim

De gånger som jag varit här har det varit för blåsigt och kallt för att häcka på den stora terrassen, men när väl sommaren kommer igång finns det inte en coolare takbar än denna. Att bli serverad av Stefano Catenacci är alltid ett privilegium, jag menar, kungens kock, kan det bli finare? Men även övrig personal är snabb, varm och rapp trots att det är mycket att göra. Det är ganska bökigt att få ut alla små fat och tallrikar på bordet, men när väl alla rätter är på plats kan frosseriet börja. 

Att jag får bra service är kanske ingen överraskning, men jag har även pratat med andra gäster som varit här och de är nöjda. Vid mina besök har det inte varit några jagade blickar runt borden. Hur är då systerkrogen Boketto elva våningar ner? Svar: Jag har ingen aning. Den har varit stängd vid mina besök. På pressvisningen fick jag ett gäng goda rätter, men allt annat vore förstås en sensation. I valet mellan att sitta en halvtrappa under marken eller med en av världens vackraste utsikter väljer jag förstås det senare. Att tokhajpa en krog med bara 40 stolar är vansinne, men är det någon som klarar av det så är det Sandro Catenacci.

Till Toppen