Annons

Kristoffer Leandoer: Vietnamesiska bloggare döms för ”terrorism”

Vietnam 2 Den svenska bilden av Vietnam missar ofta att grundläggande fri- och rättigheter saknas, liksom att rättskipningen är godtycklig. Politiska bloggare lever farligt men har i några fall lyckats skapa civil olydnad.

Uppdaterad
Publicerad

När vi bodde i Minsk i slutet på 90-talet brukade amerikanska kollegor referera till Vitryssland som ”a theme park of communism”, vilket var deras sätt att säga att historien stannat och landet levde i det förgångna med kolchosjordbruk, Leninstatyer och 80-procentigt statligt ägande. Ett och ett halvt decennium har gått, president Lukasjenko sitter lika säkert och statyerna är kvar. Kanske är det kommunismens Disneyland, men ”historien” har hunnit vänja sig vid omvägen runt landets gränser.

Även i Hanoi står Lenins staty orubbad mitt i stadens hjärta. Inte nog med det: nyss hölls här ett nationellt seminarium om Friedrich Engels, där talarna tävlade om att understryka denne teoretikers stora betydelse för Vietnams fortgående förnyelseprocess. I Hanoi kan man inte ta ett steg utan att möta kommunismens bildspråk: hammare och skära, röda fanor, arbetare och bönder som blickar gemensamt mot framtiden, kugghjul och veteax (i ett land vars huvudsakliga föda är ris). Ho Chi Minh syns fortfarande överallt och framhålls som exempel och föregångare i allt från moralfrågor till skämtteckningar. Är det kulisser alltsammans?

Annons
Annons
Annons
Annons