Vidöppet för spekulation

Före 11 september 2001 var det få i Sverige som visste något om eller intresserade sig för islamistisk terror. Efter attacken översvämmades svensk press av artiklar som menade sig förklara dåden men som mest bara bekräftade redan befintliga fördomar och fobier. Lars Jakobson har gått igenom tidningsläggen och hittat allt från känslokyla och rena dumheter till revolutionsnostalgi och konspirationsteorier.

Publicerad
Annons

Hur kunde det hända? Skildringarna av attackerna mot Pentagon och World Trade Center den 11 september 2001 hänvisar återkommande till Hollywoodfilmens och thrillerlitteraturens gestaltning av allehanda katastrofer. Ställd häpen och gapande inför verkligheten är det fiktionen som låter den beskrivas, och då den fiktion som sällan tas på allvar, annat än som symtom. ”Det här är ”Independence Day”.” ”Den skräckfilm som vi såg på tisdagen.” I samma andetag söker man, närmast generat, vederlägga de påträngsna bilderna: ”Verkligheten överträffade - som så många påpekat - även den mest fantasifulla science fiction” (Stig Hadenius, DN 14/9 2001). Men när dessa många innefattar personer med så olika perspektiv som filmkritikern Helena Lindblad och terroristexperten Magnus Ranstorp, känns bestörtningen mera betingad än spontan.
”Det ofattbara som nyss skedde var en mer mardrömslik händelse än någon sensationslysten filmproducent kunnat drömma om” (Helena Lindblad, DN 13/9 2001). ”Jag tittar på terroristattacker
varje dag, men hade aldrig i min livligaste fantasi kunnat tänka mig detta. Inte ens författare som skriver fiction har kunnat tänka sig det här scenariot” (Ranstorp intervjuad i Expressen 12/9 2001). Men även om Lindblad vet lika lite om terrorism som Ranstorp om populärfiktion, så borde de inifrån sina egna områden ha vetat bättre.

Annons

Det är lätt att vara efterklok. Två månader efter 11/9 hittade jag av en slump Janet och Chris Morris roman ”The Forty-minute War” i en boklåda för begagnade böcker i Washington DC. I ett självmordsuppdrag flyger Islamisk Jihad in en kärnladdning mot Vita huset i ett kapat passagerarplan. Tryckår? 1985. Pris? 50 cent.
Problemet med fiktiva scenarion ligger inte i deras begränsningar, utan i deras gränslöshet: av tusen romaner, tusen intriger - vilka bör tas på allvar? 1998 kom ”The Siege” - ”Belägringen” - en i svensk press hjärtligt utskälld film där islamistiska självmordsbombare utför en serie attentat på Manhattan (minus passagerarplan). Usama bin Ladin,
Mellanösternkonflikten, amerikanskt stöd till muslimska oppositionsgrupper som sedan offrats, bristen på samarbete mellan CIA och FBI, luckorna i immigrationskontrollen - de flesta misstag som i allmänhet anses ha lett fram till 11/9 finns med i filmen. Byter man ut Bagdad mot ett New York där undantagstillstånd råder så är ”Belägringen” en närmast profetisk beskrivning av den amerikanska militärens övergrepp, komplett med dödlig tortyr. Av de stora tidningarnas recensenter var det bara SvD:s Bo Ludvigsson som drog parallellen till verklighetens råmaterial. Ingen kritiker har nämnt filmen efter 11/9, inte heller Lindblad, som hellre vill lyfta fram sådant som smeker hennes världsbild:
”När förövarna till tisdagens dåd nu jagas med ljus och lykta och syndabockar snarast måste utses kan det vara intressant att notera att de få intelligenta och genomtänkta filmerna på senare år som handlar om terrorismen söker sig inåt landet. In mot det mörka hjärta som döljer de mest militanta amerikanska
anti-federalisterna, fanatiska högermilismän, vapenlobbyister, abortmotståndare.”

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons