Vid sidan av vägen

Det finns ett stycke ursvensk nostalgitripp att uppleva mellan Uppsala och Ånge. Tidernas väg kallas 272:an och 83:an som leder tvärs genom inlandet. Häng med norrut till ett småskaligt Sverige.

Under strecket
Publicerad
Vattenhjulen rullar än i Växbo kvarn och i TRolldalen intill kan man se lin bearetas med traditionell klapp och skäkt.

Vattenhjulen rullar än i Växbo kvarn och i TRolldalen intill kan man se lin bearetas med traditionell klapp och skäkt.

Annons

Tidernas väg är något helt annat än E 4:an längs kusten. Den dyker upp efter avfarten i Uppsala och går genom inlandet längs en åssträckning som använts som färdled sedan vikingatiden, över Uppsalaslätten, förbi historiska bruksorter, genom utpräglad jordbruksmark och helt nära storvulna hälsingegårdar.
Genom Uppland, Gästrikland, Hälsingland och Medelpad skyltas Tidernas väg så tätt att risken att komma fel är nära nog obefintlig. Det man finner är resterna av ett folkhem, dess historia och människor som lever i skuggan av det förflutna.
Första stoppet blir Gysinge bruk [1] (se karta nedan), sju mil från Uppsala och porten till Järnriket Gästrikland. Det mäktiga bruksområdet från 1668 rymmer värdshus, bagarstuga med café, smedsbostad, brukshandel, lekstuga och flottningsmuseum.
Går man rakt över vägen och en bit upp förbi ängen finns en fin samling gamla brandbilar och ambulanser i en ladugård. Den tillhör Stefan Björmark, som ibland tar besökare med på en tur genom byn. Stoltheten är spetsnosambulansen Volvo PV 824 från 1947.

Annons

I Gysinge ligger också Centrum för byggnadsvård, ett tips för den som vill se om sitt gamla hus, eller drömmer om att äga ett torp eller kanske gods. SvD:s besök råkar sammanfalla med att Göran Persson och Anitra Steen är här, med livvakt sladdandes efter.
– Han köpte en fotskrapa och fick en katalog gratis, berättar två exalterade expediter.
Knappt en mil till och Österfärnebo [2] dyker upp. Här kan man fika på Lundgrens bageri där det kavlats i fyra generationer nu. Deras fyllda munkringar går inte av för hackor.
Det tar dryga timmen till Sandviken [3] där man gärna äter på Högbo brukshotell [4] som har ett av väg-Sveriges bästa bord trots att landslagsledare Gert Klötzke lämnade grytorna 2002. Ett alternativ till gourmetmaten är glödhalstrade sotare på Högbo Qvarn.
En bit av sträckan mellan Sandviken och Ockelbo [5] är krokig och rentav farlig. Politikerna har lovat räta ut vägen i många år men ännu gäller det att se upp – inte minst för viadukten där många bilister med näppe undkommit en krock.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons