Perfect Guide

Victor Johansson: Springsteen besjunger Trumps trygga Amerika

Det är inte bara i högerpolitiken som nostalgi och nationalromantik fått fäste, även den vänsterorienterade artisteliten har upptäckt folkets längtan efter en svunnen tid. Jag lyssnar på Bruce Springsteens nya skiva Western stars – Songs from the film och hör en arbetarsångare besjunga samma idealiserade Amerika som Donald Trump gick till val med. Ett land där man kan sätta tummen i vädret, få lift av en hygglig familjefar och ta farväl med ett pekfinger mot hattbrättet. I Bruce Springsteens Amerika lämnar man den tunna myggnätsdörren olåst, lunchservitriserna är frikostiga med påtårar och horisonten förblir obruten. ”Our American brothers cross the wire and bring the old ways with them/Tonight the western stars are shining bright again”, sjunger han i titelspåret. Albumkonvolutet säljer samma dröm: Pickup, sandfärgad kanvasjacka, händerna om en ångande hästmule.

Annons

Femte spåret: Sleepy Joe’s café. Med dansbandsmelodi, dragspelssolon och häftiga tonartshöjningar sjunger Bruce Springsteen om fiket vid San Bernardino Highway där lastbilschaufförer och motorcykelgäng umgås under avslappnade former. Här tyngs inte besökarna av sina vita privilegier. ”Sommartjejer spacklar sminket på parkeringsplatsen” och ”Den röda solen sjunker över Stilla havet”. En solnedgång man kan njuta av utan Greta Thunbergs anklagande stämma om att färgen antagligen beror på ökade koldioxidhalter.

Vidare sjunger han i tredje versen: ”Joe came home in ’45 and took out a G.I. loan / He married May and they woke up to find / They were sitting on top of a pretty little gold mine”. Veteranlån från staten, giftermål med grannflickan, egen verksamhet. Ett trevligt litet liv i en nation där man tar hand om de sina egna. Här är det inget käbbel om murbygge vid gränsen eller minoriteters representation i kongressen. Körsbärspajen står uppvärmd på bardisken, dörrklockan klingar i entrén.
Välkomna in.

Bruce Springsteen är inte ensam om att romantisera ett förflutet som kanske aldrig existerat. Tidigare i år släppte Lana Del Rey albumet Norman Fucking Rockwell. Skivan är döpt efter konstnären som gjorde sig känd för sina porträtt av amerikanska 50-talsfamiljer: de äter kalkon runt långbord, dricker milkshake på diners och delar samma stadiga värdegrund. Även här presenterar en vänsterprofilerad artist det konservativa Amerika i ett romantiskt skimmer. I singeln Looking for America skildras en okomplicerad tid långt före masskjutningar och politisk splittring. Blues på jukeboxen och amerikanska fanor som ”fladdrar fritt i skyn”. Skatterna är låga och bensinpriset under 1 dollar per gallon. En ballad för den tysta majoriteten.

Använder vi konsten som ett slags kollektiv psykoanalys är det konservatism och nationalromantik som samtidsmänniskan längtar efter. När omoderna känslor tillåts kännas, förbjudna tankar tillåts tänkas, drömmer alla – oavsett politisk åskådning – om en kväll på Sleepy Joe’s Café.

Till Toppen