Zigurd Treijs.
Zigurd Treijs. Foto: Pi Frisk

Vi talade aldrig med andra om "ryssen"

HAVET | Hon spanade alltid ut över Östersjön. Efter ryssen. Selma Treijs levde ett helt liv med rädslan för den stora grannen i öst. För att bättre förstå oron hos sin farmor, pappa och många andra börjar SvD:s Erica Treijs med att åka tillbaka över havet till stranden där allt startade.

Publicerad

Det var mörkt, men inte särskilt kallt när fiskebåten "Ronis" la ut från lettiska Ventspils. Stalins terror slog ilskna skuggor över det lilla fartyget, när strålkastarna letade längs det välvårdade skrovet. Året var 1944 och sommaren led mot sitt slut. Under däck kurade Selma Treijs ihop sig tillsammans med sina två små barn, Zigurd och Brigita. Till skydd hade de en trave fuktiga nät och en kapten med både vana och särskild kärlek för den speciella lasten – Janis Treijs.

Under andra världskriget räddades nästan 40 000 ester, letter och litauer till Sverige, undan den ryska ockupationen. De flydde från politiskt förtryck, deportation och död.