Annons
Recension

Behandlingen. 205 dagar i kräftrike”Vi som levt ett liv före och efter cancer vet skillnaden”

Yvonne Hirdman och Beate Grimsrud.
Yvonne Hirdman och Beate Grimsrud. Foto: Thron Ullberg, Maud Nycander

Yvonne Hirdmans och Beate Grimsruds böcker är skrivna ur den akuta medvetenhet om det egna livets utmätta tid. Kristina Sandberg läser två nya verk om bröstcancer som tröstar och väcker tacksamhet.

Publicerad

Är jag rätt läsare för de här nyutkomna böckerna som på olika sätt berör bröstcancer? Erfarenheten ligger nära mig. För tre år sedan fick jag besked om aggressiva tumörer i bröstet och gick igenom tuff cellgiftsbehandling, sedan operation och efterbehandling. Genast när jag tackar ja till uppdraget att skriva om de nya böckerna, ångrar jag mig. Årsdagen av beskedet om bröstcancertumörer sammanfaller med att böckerna postas till mig, och jag slungas åter ner i symptom, i ångest. Detta djävulska att ha förlorat tilliten till sin kropp. Hur kunde kroppen vara så sjuk, utan att jag uppmärksammade det i tid? Och gör jag nu om samma fatala misstag? Ignorerar sådant som bör kollas upp?

Men jag läser, i virvelvinden av oro, och i den stigande känslan av att bli sedd av de här texterna. Yvonne Hirdmans och Beate Grimsruds böcker följer ett slags inre formel eller återkommande motiv – men gestaltandet och det språkliga utförandet är helt olika. De är båda skrivna utifrån ett akut läge, och angelägenhetsnivån är hög. Oavsett hur de egna erfarenheterna av just bröstcancer ser ut, handlar texterna om existensen i något slags grundform. Om livet och att leva med sin kommande död. Och om skrift.

Annons
Annons
Annons