Annons
X
Annons
X

Tillsammans med andra övervinner vi lättare rädsla

När vardagen börjar igen och kan det kännas obehagligt att ge sig ner i tunnelbana och ut på gator. Men precis som vi kan smitta varandra med rädsla och oro så kan vi också överföra lugn.

Reaktioner efter terrordådet i Stockholm
Foto: Adam Wrafter

Många valde att ta en söndagspromenad på Drottninggatan och en del berättade att de bestämt sig för att inte vara rädda. Men är det så enkelt, kan man välja bort rädsla?

– Människor skiljer sig väldigt mycket på den punkten. De som gick på Drottninggatan i dag klarade av att välja bort rädslan, de hade en övertygelse att inte visa den. De tillhörde troligen inte den starkast drabbade gruppen och klarade att exponera sig för den miljön, säger Andreas Olsson, docent i psykologi vid institutionen för klinisk neurovetenskap vid Karolinska institutet.

Hans forskargrupp försöker ta reda på de grundläggande principerna för hur hot och rädsla smittar, eller lärs in som forskarna säger.

Annons
X

– Även om de här människorna var rädda initialt så kommer exponeringen att föra med sig att rädslan minskar. Det var många andra där, de pratade med varandra och det kunde bli en positiv upplevelse, säger Andreas Olsson.

Att gå Drottninggatan ner tillsammans med någon man tycker om kan vara ett sätt att släcka ut rädslan.

Forskargruppen har experimentellt skapat rädsla genom att koppla ihop bilder eller miljöer med milda elstötar. Detta för att kunna kontrollera hur rädslan utvecklas och förändras under olika omständigheter. När elstötarna slutar komma så släcks rädslan långsamt ut, men kan komma tillbaka. Denna utsläckning förbättrades och rädslan kom inte tillbaka om en annan lugn person fanns närvarande.

Stäng

SvD:s NYHETSBREV – dagens viktigaste nyheter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    – Vi vet från vår och annan forskning att om man är rädd för något, men i ett senare läge exponeras för det tillsammans med andra människor så kan rädslan förändras och kanske försvinna.

    Har man andra människor som stöd verkar rädslan minska mer än om man exponeras individuellt. Är det i sällskap av någon närstående eller människor som är lika en själv är effekten större än om det är främmande personer.

    – Att gå Drottninggatan ner tillsammans med någon man tycker om kan vara ett sätt att släcka ut rädslan. Viktigt att komma ihåg är att andra människor lika gärna kan skruva upp våra rädslor. Om du går på Drottninggatan med någon som är väldigt orolig så får det motsatt effekt.

    Andreas Olsson beskriver hur han själv var på väg från Hötorget till Centralstationen när attentatet inträffade och blev bortmotad av mycket nervösa väktare som gav motstridiga budskap i vilken riktning människor skulle springa.

    – Det gjorde mig nog mer orolig i den bemärkelsen att jag blev mycket mer alert och mån om att skaffa mer information. Nervösa poliser hade kanske oroat mig ännu mer. Nu tänkte jag att de här killarna kanske fått olika information och att de kanske inte var förberedda på det här.

    Att ha förståelse för hur vi människor fungerar och inse att vi faktiskt är ganska kassa på att rationellt värdera risker kan också vara en hjälp. Statistiskt är det mycket större risk att råka ut för en trafikolycka än ett terrordåd.

    Om vi har varit drabbade så kommer rädslominnet inte att helt försvinna utan finns kvar i våra hjärnor.

    Vi har också olika benägenhet att bli rädda, det är inte lika enkelt för alla att säga ”jag har bestämt mig för att inte vara rädd”.

    – Genetiskt skiljer vi oss åt, rädsla och ångest är ganska ärftligt betingat. Hjärnans system för att tolka in hot i omgivningen kan vara olika känslig, vilket gör att vi reagerar med olika styrka på hur farligt vi tycker något är. Sen skiljer sig också de regleringsmekanismer med vilka vi hittar strategier att hantera vår rädsla.

    Till det kommer psykologiska förklaringar. Människor som upplevt terror och våld kan reagera starkare eftersom obehagliga minnen väcks.

    – Om vi har varit drabbade så kommer rädslominnet inte att helt försvinna utan finns kvar i våra hjärnor. Vad som händer är att de kan sluta påverka vårt beteende när vår fysiologi säger att vi är säkra. De nya minnena är starkare och undertrycker de gamla minnena. Men de kan komma fram igen, förklarar Andreas Olsson.

    Vi behöver inte ha varit närvarande eller personligt drabbade för att bli rädda. När vi blir matade med bilder från dådet kan vi reagera på ett liknade sätt som de som faktiskt var på plats.

    – Vi människor är visuella och har en fantastisk förmåga att kunna föreställa oss saker. Det får oss att återuppleva den här typen av stressrespons gång på gång.

    Andreas Olsson råd till den som känner sig orolig är att inte stänga in sig framför nyhetsrapporteringen. Psykologiskt har det mer negativa följder än om man väljer att gå ut och exponera sig för miljöer som upplevs som skrämmande. Mår man väldigt dåligt av tanken på att ta sig ut är det bra att söka professionell hjälp.

    Annons
    Foto: Adam Wrafter Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X