Annons
X
Annons
X
Kultur
Krönika

Erica Treijs: Vi minns politikerna som inte höll tungan rätt i munnen

**Hur blir man sedd **av sin omvärld och i förlängningen ihågkommen? Förvisso en existentiell frågeställning, men inte alls uppkommen av rosérus i grillos eller evighetslånga samtal under en aldrig slocknande sommarhimmel. Istället en utgångspunkt i en bok som fyllt mina tankar de senaste dagarna: Claire Messuds ”Kvinnan på övervåningen”. Det är en berättelse om vrede och förspilld mänsklig kraft. Om att alltid göra de ”rätta valen” som i förlängningen gör själen till ett intorkat skrutt.

Att exempelvis vårda sin sjuka mamma i flera år och därefter ringa pappa varje dag efter mammans död, men att samtidigt drömma om något helt annat. Och sedan förlora kontrollen. Eller förståndet. Redan på första sidan får vi veta att hon på sin gravsten hade velat pränta med stora bokstäver: ”FAN TA ER HELA BUNTEN”. Hon lever med yttre ordning och inre kaos, men utför aldrig någon extrovert protest, utan har fullt upp med martyrens torra evighetslånga vissnande.Språket är magnifikt, den underliggande vreden ger vardagligheterna djup. ”Min mor var hemmafru och rökte cigaretter och kläckte idéer.” Men eftermälet är desto grumligare. Vad hade egentligen stått på hennes gravsten?

**Jag önskar på **inget sätt livet ur Marita Ulvskog, men hon har definitivt skrivit historia när hon under förra veckans EU-debatt på aftonbladet.se kallade Gunnar Hökmark för ”jävla skithög” – något hon kommer att bli ihågkommen för långt efter att hennes politiska karriär slocknat. Stig Malm har sannolikt ångrat att han kallade kvinnor för ”fittstim” och Pär Nuder är knappast stolt över att ha döpt 40-talister till ”köttberg”.

Annons
X

Dåvarande finansminister Kjell-Olof Feldts fäbless för poesi skapade stort tumult 1983 då Sverige införde de omdiskuterade löntagarfonderna:

”Löntagarfonder är ett jävla skit, men nu har vi baxat dem ända hit.
Sen ska de fyllas med varenda pamp, som stött oss så starkt i våran kamp.
Nu behöver vi inte gå flera ronder, förrän hela Sverige är fullt av fonder.”

**Dåvarande jämställdhetsministern **Jens Orback lyckades 2004 snurra till det ordentligt i en radiointervju efter att ha utpekats som homofob: ”Jag hade också en härlig syster till min mormor som bodde i Kanada. Hon bodde med en häst där. Jag tyckte det var underbart.” En gigantisk tankevurpa förstås. Att jämföra kärlek mellan två personer av samma kön och kärlek till djur föll inte i god jord och Orback tvingades be om ursäkt. Lars Leijonborg blev intervjuad i TV3-programmet ”Silikon” av avslöjade att han inte rakat pungen och det var mycket länge sedan han mätte snoppen. Men tidigare snoppmätningar visade sig inte vara något som fick opinionssiffrorna att rusa i höjden.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Nåja, så här i efterhand är några av de politiska grodorna stor humor. Men de blir också de faktiska avtryck vi minns. Claire Messuds fiktiva kvinna ville så mycket, men förmådde så lite. Politiker förmår bara inte alltid att hålla tungan rätt i munnen.

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X